- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
184

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningens genombrott - Stockholmsposten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stockholmsposten, som började på hösten 1778.
Ekonomiskt var företaget boktryckaren Holmbergs, och Kellgren
blev först 1788 tidningens ägare. Redaktör i modern
mening var han heller icke, ty någon dylik fanns
knappast, och Holmberg tog in vad som bjöds honom. Men
bakom företaget stod ett sällskap såsom dess — för sitt
medarbetarskap avlönade — spiritus rectores, vilka
bestämde tidningens färg. Av dessa medarbetare — Kellgren,
Lenngren, N. L. Sjöberg och Rudin — var Kellgren icke
blott den mest betydande, utan även den utan tvivel
verksammaste. Stockholmsposten betraktades också allmänt
såsom hans organ.

Tidningen utkom samma år, som patriarken på Ferney
slutade sin orofyllda och omstridda levnad, och
Stockholmsposten började också med en fanatisk, huvudsakligen
av Kellgren förd kamp för Voltaire och hans idéer,
varvid Holmberg opartiskt lät även motsidan komma till tals.
Men i övrigt var innehållet ganska växlande. Ett brett
utrymme intogs av de litterära recensionerna, och det var
här, som Kellgren förde sin strid först med Leopold och
sedan med Thorild. I regeln svängde han dock snarare
sin färla över litteraturens plebs, över de sista epigonerna av
1600-talets bröllops- och begravningspoeter, pekoralister
och hjälplösa rimmare, vilka så oskyldiga de än förefalla,
dock stodo i vägen för en verkligt litterär smak hos
allmänheten. Med en fullkomligt obarmhärtig satir blevo de
nu hudflängda, och i det stora hela vann han även sitt
mål, ty rimmarskaran tyckes verkligen hava dragit öronen
åt sig och till större delen tystnat.

Rosenstein. Sens-Communstriden.



Med samma bitande satir förföljde han ock universiteten
och det ofruktbara disputationsväsendet. Pedantiska till
sina ämnen — yttrar han om dessa disputationer —
“avhandlade utan grundlighet, författade utan sammanhang,
förtjäna de flesta det öde, som väntar dem i kryddboden
och köket“. Ej heller predikningar och teologiska
avhandlingar slippa undan hans persiflage. Men så småningom
började det ofta pojkaktiga gycklet att vika för ett större
allvar, för ett rent sedligt patos, och troligen misstager
man sig icke, om man ställer denna fördjupade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free