Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningens genombrott - Rosenstein - Sens-Commun-striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattning av upplysningens bildningskamp i samband med ett
inflytande från den ädle Rosenstein, med vilken han under
dessa år knöt en varm vänskap. Utan Kellgrens
kvickhet och snille, också utan dennes heta blod, var
Rosenstein en lika varm vän av upplysningslärorna, men i dem
fäste han sig nästan uteslutande vid kravet på tankefrihet
och humanitet, vid uppgiften att skingra fördomar och
vantro, och det var detta program han framlade i den på sin
tid — icke minst av Kellgren — så beundrade broschyren
Om upplysningen (1793). I varje fall började Kellgren
att vid 1780-talets mitt se upplysningskampen ur en i viss
mån ny synpunkt. Han insåg nu, att upplysningens
farligaste fiender kanske icke stodo att finna inom de
kyrkliga kretsarna, utan vida högre upp, bland dem, som själva
skröto med sin andliga frigjordhet. 1780-talet var väl
upplysningens genombrottstid i Sverige, men också
mysticismens, och en bland dem, som skattade åt denna
moderna vantro, var ingen mindre än konungen själv, även
om han icke var lika ursinnig ordensfantast som den mindre
begåvade hertig Karl. Men Gustav III höll sig dock icke
för god att i skumrasket smyga till den beryktade
spåkvinnan mamsell Arfwidson att där i kortlapparna läsa sitt
framtida öde, vid Drottningholm lät han anlägga ett
guldmakeri och var livligt intresserad av andebesvärjelser i
gamla ruiner och på kyrkogårdar. Hertig Karl tillbringade
en del av sina nätter i en källare till ett hus vid
Österlånggatan för att där under mystiska ceremonier
tillsammans med Oxenstierna och Reuterholm gräva efter
förborgade skatter. Flera hemliga sällskap hade i honom en
hängiven beskyddare, och 1782 lät han högtidligen inviga
sig till “Salomos vikarie“, iklädd en dräkt, som enligt
Fersen snarast erinrade om Klöverknekt — med ett ord,
det var en tid för Swedenborgska andesyner, Mesmers
animala magnetism samt betydelsefulla, svårutgrundliga
ordensmysterier. Att anfalla denna art av obskurantism
var därför ingalunda ofarligt.
Den första attacken kom från en av Kellgrens
närmaste vänner, Gustaf von Paijkull, som 1785 i komedien
Ordensvurmen riktade en skarp satir mot svindeln med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
