Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska prosadikten och Almquist. Den historiska romanen - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskapet “Pro fide et caritate“, där han tillhörde en trängre
krets, Manna samfund, ett slags mera invigd sekt inom
sällskapet.
Den, som härvid utövade ett särskilt inflytande på
honom, var matematikern Mårten Sturzenbecher, vilken
omtolkat swedenborgianismen i ny anda till en sträng och
dyster fatalism, som hävdade, att människans alla tankar
och gärningar voro direkt inspirerade av Gud, att
människan sålunda icke ägde någon skuld och att hon
därföre ej borde hysa några samvetskval. Till en början
omfattade Almquist samma åskådning, men utvecklade
visserligen sedan — tidtals åtminstone — en mera optimistisk,
från fatalismen frigjord swedenborgianism, ehuru frågan
knappast någonsin blev fullt klar för honom själv.
Från den Swedenborgska spekulationens inflytande
frigjorde han sig för övrigt aldrig i sitt filosofiska
skriftställeri, även om han sökte därpå inympa Schellingska
tillsatser samt senare — i vad gällde frågan om brott och
straff — modernt filantropiska teorier. Även Swedenborgs
lära om äktenskapet såsom en andlig förening mellan
själar, en avbild av det himmelska äktenskapet mellan det
sanna och det goda, går igen i Almquists verk alltifrån
ungdomsskriften Hvad är kärlek? till Det går an. Likväl
är Almquist, trots de starka intrycken från Swedenborg,
i arten av sin religiositet skild från honom och omdanar
hans lära i kvietistiskt mystisk riktning.
Det var nämligen företrädesvis den mystiska sidan av
Swedenborgs lära Almquist upptog, under det att han
förblev främmande för dess rationalistiska och etiska
innehåll, vilket torde sammanhänga dels med hans allmänt
mystiska läggning, men dels också med ungdomsintrycken
från herrnhutismen. I en uppsats Herrnhutare och
Swedenborgare har han också betonat herrnhutismens
förkrosselse och syndaånger såsom en nyttig förberedelseskola
till swedenborgianismen, och herrnhutismen har ock satt
spår i hans författarskap och uttryckssätt, sålunda dess
sår- och blodkult, dess brudmystik, dess salvelse, men
framför allt dess långt drivna känslosamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
