Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, signaturerna, Snoilsky, Wirsén - Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Jag tröttar ingen utöver höva
Med lösa foster från drömmens hem;
Jag sjunger endast vad jag fått pröva
Med mina sinnen, de sunda fem —
rader, som onekligen utgöra den nya “sunda realismens“
självständighetsförklaring.
Det brusade genom dessa dikter en skaldeglädje av utom-
ordentligt mäktig art. I sångerna om Venezia begråter
han lagunstadens ofrihet; i den stolta dikten Neros gyl-
lene hus ger “tidernas yngste son“ än starkare luft åt
sina frihetssympatier för Italien och målar som framtids-
bild den tid, då den “dumma“ Sankt Petersbilden på
Trajanuskolonnen störtats ned och ersatts av en genius med
frygisk mössa över de fladdrande lockarna.
I den på sin tid i oändlighet deklamerade Jultankar
i Rom ger han visserligen luft åt en något känslosam
hemlängtan, men det framgår av en rad andra poem från
Neapel, och framför allt av Sorrentodikten, att han trivts
innerligt väl under den blåa italienska himlen, och det
vemodsfulla stycke, han diktar i Spanien, dit han begivit
sig från Italien, om Alhambra, bär vittne om, att han i
Italien skiljt sig från ett paradis med en älskad varelse,
som skänkt hans fantasi vingar:
“Mitt var fantasiens rike —
Nu är jag en fallen kung.“
De spanska intrycken omsattes eljes under vistelse i
Paris till sonetter — han stod nu under inflytande av den
unga franska skaldeskolans — “les Parnassiens“ — form-
fulländade sonettkonst, och vad han alstrade under de
följande åren efter hemkomsten 1866 var till god del
sonettdikt, vars finslipade form dock lade en dämpare på,
den förut så fulltoniga rösten. Bland dessa sonetter fin-
nes något av det yppersta vi äga inom denna diktart,
stycken som Strandvrak, Alprosen, Gammalt porslin
och särskilt den dikt Noli me tangere, som i viss mån
kan sättas som motto på hans stämning under tiden efter
hemkomsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
