Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
NUTIDA SJÖMANSVÅRD OCH DIASPORA VERKSAMHET
till bekostande av predikoresor och till inköp av svensk litteratur
för sjöfarande. Styrelsen beviljade detta belopp och uttalade
därvid den förhoppningen, att en självständig svensk religionsvård i
Köpenhamn snart skulle kunna anordnas.
Realiserandet av denna önskan lät ej länge vänta på sig. Redan
följande år tages frågan upp i kyrkomötet, som hos K. ,M:t
begär anslag av allmänna medel till religionsvård åt svenska
sjömän och andra landsmän i Köpenhamn. Styrelsen tillstyrker
denna anhållan med framhållande av att anslaget ej kunde sättas
lägre än 5,000 kronor. Genom kgl. brev av den 5 nov. 1900
bemyndigades därför Styrelsen att från 1901 års ingång förordna
svensk präst i Köpenhamn. Denne skulle lia till uppgift att
bereda därstädes vistande sjömän och andra landsmän behövlig
religiös och sedlig omvårdnad. Medlen skulle enligt samma kgl.
brev användas till pastorns avlöning samt till anställande av
diakonissa eller annat biträde i hans arbete.
Därmed voro de lagliga betingelserna för handen för
upptagandet av denna synnerligen viktiga och rika verksamhet, vars
grundläggare blev kyrkoadjunkten i Kristianstad Nils Widner, som
började sitt arbete den 1 januari 1901.
Snart anmäler den svenska kolonien i en annan stor huvudstad,
nämligen Berlin, sin önskan att genom Missionsstyrelsens försorg
få egen prästman där anställd. Där hade sedan några år
predikoverksamhet utövats av sekreteraren i den skandinaviska
avdelningen av K. F. U. M. Först hade en svensk ingeniör Ivar
Lundgren samlat landsmännen till andaktsstunder. Sedan hade en
norsk teol. studerande och därpå först en dansk och slutligen en
norsk präst verkat på samma plats.
Men den svenska kolonien ville hava en stadigvarande svensk
präst, under vars ledning en församling kunde bildas. Denna
önskan tog sig uttryck i en till ärkebiskopen ställd petition av den
2 april 1901, undertecknad av dåvarande ministern, greve A.
Taube, redaktören Gustaf Blomkvist och 77 andra i Berlin bosatta
svenskar. Det uppgavs, att den svenska kolonien därstädes kunde
anslås till 1,200 personer, men dessutom besöktes Berlin varje år
av ett stort antal resande från Sverige. I skrivelsen utlovades,
att en lämplig lokal skulle av kolonien anskaffas. Däremot kunde
man ej utfästa sig till att ansvara för en prästmans avlöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
