Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERKSAMHETENS UTVECKLING
85
Angelägenheten omfattades alltså med livligt intresse från
Berlin-svenskarnas sida, och det var. tydligt att ett verkligt behov
av-prästerlig verksamhet här förelåg. Ärkebiskop Ekman fick
ytterligare bekräftelse härpå, då han år 1901 besökte Berlin och där
predikade under stor tillslutning från den svenska koloniens sida.
Med anledning härav beslöt Missionsstyrelsen den 24 september
1902 att förordna pastorsadjunkten i Falköping Gunnar Henrik
Andreas Helander att verka bland landsmännen i Berlin.
Några år senare vändes blickarna mot vårt närmaste
grannland. Den som först offentligen uttalade tanken, att de talrika
svenskarna i Norges huvudstad skulle sammansluta sig till en
församling, var den man, som så ofta eljest med underbar klarhet
och kraft fört »församlingens» talan, nämligen biskop J. A.
Eklund i Karlstad. Först vädjade han till dem det närmast gällde,
svenskarna i Oslo. Vid sorgegudstjänsten i Trefoldighetskirken
därstädes den 17 dec. 1907 i anledning av Oscar II:s död lade han
angelägenheten på landsmännens hjärtan i följande ordalag:
»I, svenska bröder och systrar, I ären icke i yttre mening en
församling, en svensk församling. Men — I som mötts vid
konungabåren, I borden säga till varandra: Vi vilja bliva, även vi,
en församling, och leva i ett samlingens liv på hemmets,
hemlandets och hemkyrkans grund. Vi vilja leva, även vi, för det, som
konung Oscars störste företrädare på tronen kallade
’Fäderneslandets Majestät och Guds kyrka’. Du minns kanske ■—- jag hoppas
det — Gustaf II Adolfs ord: ’Fäderneslandets Majestät och Guds
kyrka, som däruti vilar, äro väl värda, att man för dem
besvärligheter, ja själva döden lider’. — Det är väl värdt att leva för
det, för vilket vår störste konung gick i döden.
Svenska män och kvinnor, kanske också svenska barn! I ären
barn av den Guds kyrka, som ännu lever i Sverige, och som har
sina söner och döttrar även på andra sidan haven. Det vore ett
ädelt sätt att samlas kring Oscar II :s bår, om I räckten varandra
handen och envar tänkte i sin själ: ’Jag vill hädanefter bättre än
förr vårda tanken på fäderneslandets majestät och Guds kyrka.
Jag vill mera än förut bland bröder och systrar lyfta själen till
den Upphöjde, vars namn är den Helige. Jag vill med bröder och
systrar i sluten krets böja mig inför honom, som ger liv åt den
ödmjukes ande.’ Sluten samman en ring, en ring av bedjare, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
