Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sm vara samt köpte eller bytte sig till en ny, om han icke vågade
annat, men kunde han, föredrog han att göra strandhugg och röva,
vad han kom över. Så gick det till under vikingatiden, så gick det
samtidigt till i Medelhavet, och seden var utan tvivel uråldrig. Då
liksom förut var handelsfartyget tillika krigsskepp, och handelsväldet
tillföll således den nation, som hade den starkaste krigsflottan. Ty
den enskilda köpmansfärden var blott ett moment, och kanske det
mindre viktiga, i forntidens sjöhandel. I våra gamla landskapslagar
omtalas nämligen den leding, som konungen varje år ägde rätt att
bjuda ut och till vilken varje skeppslag skulle bidraga med ett visst
antal båtar. Då landskapslagarna kodifierades, var ledingen redan
Sa gott som ur bruk, men att den rätt, som här enligt gammal hävd
medgives konungen, skulle hava avsett försvarskrig, uteslutes därav,
att ledingen tänkes utgående i regeln varje år, t. o. m. under vissa
bestämda månader, och icke heller tror jag, att denna leding be-
traktades såsom någon tung börda, som allmogen av osjälvisk fos-
terlandskärlek åtog sig. Uppfattar man däremot Sveariket, som man
antagligen bör göra, såsom en sjörövarstat, blir innebörden i detta
stadgande tydlig: varje år drog den svenska handels- och krigs-
flottan ut på plundringståg mot finnar, letter och slaver, och att få
tara med på ett dylikt tåg var snarast en fördel, icke någon på-
kostande patriotisk skyldighet.
Den germanske konungen var från början antagligen blott en
stammens offergode och en dux eller »hertig» för dess krigståg, en
hövding, vars makt växte ju mera permanent krigstillståndet blev.
En stark konungamakt hos ett germanskt folk betydde således en
sträng militärisk disciplin — naturligtvis efter germanska förhållanden
~~ och i regeln även en god militär organisation. En sådan fanns
hos svearna redan på Tacitus’ tid, vilken omtalar den svenska
konungamaktens styrka och den mäktiga krigs- och handelsflottan,
Och samma bakgrund återfinnes bakom landskapslagarnas stadgande
°rn ledingen.
b olkvandringstidens svenskar voro således ett handels-, krigar-
Och sjörövarfolk. Handelsvägarna inåt den europeiska kontinenten
’oro de stora floderna, och som arkeologerna nu visat funnos tre
dylika vägar till Sydeuropa. Den västligaste av dessa gick genom
ongeå i Jutland och flyttades först under vikingatiden till den syd-
hgare Eider. Från transitoorten vid Kongeå, där antagligen frisiska
köpmän mötte, gingo skeppen inomskärs bakom de sönderjutska
°arna och längs den frisiska kusten till Rhenmynningen, där den
^■Ora handelsvägen till södern tog vid. En annan väg gick från
annonien, från staden Carnuntum, på floderna March och Weichsel
IS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
