Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringstiden - Germanernas historiska sagor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Longo-
bardiska.
kvar — den, som spann sig kring goternas störste konung Theodorik,
och denna saga är den enda, som föreligger i ett någorlunda stort
diktfragment från slutet av folkvandringstiden. Det är den forn-
tyska dikten om Hildebrand, bevarad i en lågtysk avskrift av ett
högtyskt original från de sista åren av 700-talet. Den skildrar, huru
den gamle kämpen Hildebrand efter en trettioårig landsflykt till-
sammans med konung Dêtrêk (Didrik, Theodorik) kommer till den
italienska gränsen, där han mötes av sin son Hadubrand. Ingendera
känner den andre, men innan de draga sina svärd, utspörja de mot-
ståndarens namn. Hildebrand får då höra, att gränsvaktaren är hans
egen son. Denne åter vägrar att tro främlingens ord, ty han är
övertygad om, att fadern för länge sedan är död, och den hemska
kampen börjar. Tyvärr avbryter fragmentet just på denna punkt.
Men säkerligen har striden slutat därmed, att den olycklige fadern
dräpt sin egen son.
Denna dikt är ur många synpunkter ytterst upplysande för känne-
domen om folkvandringstidens historiska diktning. För det första
finna vi här, att historien är fullkomligt fritt omdanad. I verklig-
heten bröto goterna in i Italien och besegrade Odovakar, varefter
Theodorik regerade till sin död. I dikten är däremot landet i fråga
hans arvland, ur detta har han nödgats fly för Odovakar (Otachar)
och begivit sig till hunnerna. Med andra ord: dikt och verklighet
stå här i bestämd strid med varandra. För det andra märka vi, att
en saga, som från början alls icke haft med Theodorik att skaffa,
här blivit knuten till östgotakonungens historia, ty striden mellan
Hildebrand och Hadubrand är en ren saga, som även förekommer
annorstädes. För det tredje finna vi, att prosaberättelsen i Tysk-
land redan övergått till versifierad, och slutligen att denna dikt blott
behandlat en episod i den stora Didrikssagan. Alla dessa fakta äro
av vikt för bedömandet av hjältesagans utveckling.
Ännu en sista gotisk tradition förtjänar att påpekas, traditionen
om ett väldigt slag mellan goterna och ett annat folk, ty det är
denna tradition, som ligger bakom Hervararsagans skildring av slaget
på Dunheden.
Även hos longobarderna tyckes en rik historisk diktning hava
funnits, och en av dessa sagor visar oss, huru gudasaga och stam-
saga kunde vävas samman. Medan longobarderna ännu bodde på
ön Skadanan (Skandinavien), hette de viniler och voro grannar till
vandalerna. Då de råkade i krig med varandra, vände vandalerna
sig till Wodan, och han lovade seger åt det folk, på vilket hans
blick först vid solens uppgång föll. Men vinilerna vände sig till
Frea, Wodans maka, och genom ett kvinnligt bedrägeri lagade hon
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
