Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Den lärda bildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterst blygsam. Men till jämförelse böra vi erinra oss några andra
siffror från det land, som under samma tid stod högst i kultur, eller
Italien. 1295 — således före Avignontiden — bestod det påvliga
biblioteket blott av 443 nummer. Detta bibliotek blev sedermera
under den s. k. babyloniska fångenskapen alldeles förskingrat, och
efter påvarnas återkomst till Rom skapades därför ett nytt. Men
under Eugenius IV, således omkring 1440, bestod detta av ej mer
än 340 volymer. Efter honom kom renässansens mest fanatiske
boksamlare Nicolaus V, men hans bibliotek omfattade ej mer än
1,177 handskrifter. Det var då det största i Italien. Det näst största,
Viscontis i Pavia, räknade 900, Federigo da Montefeltros i Urbino
700, Cosimo dei Medicis blott 158. Alla voro således mindre än
Vadstenabiblioteket, ehuru å den andra sidan innehållet var vida
värdefullare — grekiska och klassiska latinska författare — och
själva handskrifterna voro i regeln verkliga praktverk. Men i alla
fall visar jämförelsen, att vi här i landet ej stodo sä långt efter,
som man är böjd att antaga.
En del av dessa böcker i våra domkyrkors och klosters bibliotek
hade, såsom vi sett, tillkommit genom köp på utlandets bokmarknader.
Men större delen hade nog hamnat där på grund av donationer.
En bok var under medeltiden en värdefull tillhörighet, och genom
en dylik donation kunde givaren med skäl hoppas på en riklig be-
löning på andra sidan graven. I de flesta fall voro väl också dona-
tionerna gjorda med hänsyn härtill, men någon gång kunde man
vara nog förtänksam att även tillgodose mera timliga fördelar, såsom
då en matrona i Skänninge avstod en ännu bevarad handskrift till
Vadstena kloster dels för sin broders själafrid, dels för en fjärding
sill. Vanligen nöjde man sig dock med den förra ersättningen, och
den var väl också lättare att utbekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
