Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Eufemiavisorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den
världsliga
litteratu-
rens obe-
tydlighet.
■
G*
nu övergå till folkungatidens litte-
minnesmärken, vända vi oss först till
världsliga litteraturen. Av denna är
A vi
rära
den
jämförelsevis mindre bevarat än av den and-
liga, väl beroende därpå, att den senare
utan tvivel var betydligt rikare, enär medel-
tidens intressen huvudsakligen voro reli-
giösa. Klerker och munkar voro ju ock de
i stort sett enda läskunniga, och det var
därför naturligt, att den för dem avsedda litteraturen skulle bliva den
största. Men en annan orsak ligger nog däri, att egentligen endast
klosterbiblioteken blivit bevarade, under det att de fåtaliga bok-
samlingarna i slotten vida lättare förskingrats, frånsett några frag-
ment, finnes intet av folkungatidens världsliga litteratur kvar i en
1300-talshandskrift, och de obetydliga resterna av denna litteratur
föreligga blott i avskrifter från unionstiden och ännu senare.
Den moderna litteraturens vagga stod i b rankrike och Provence,
och mer eller mindre behärskade dessa land medeltidens litteratur
i hela Europa, i Italien, i Spanien, i Tyskland och i England, som
i själva verket var ett franskt biland, där hela överklassen talade
anglonormandiska. Även till Norden sträckte sig, såsom vi redan
sett, detta franska inflytande.
I Provence skapades den medeltida lyriken, i Frankrike den me-
deltida epiken. Omkring år 1100 framträder denna epik först i de s. k.
chansons de geste, som huvudsakligen handla om fransmännens
strider med saracenerna i Spanien och Sydfrankrike, och vars hjältar
äro Karl den store, Roland, Guillaume d’Orange m. fl. 1 vad man
denna diktning återgår till en äldre, nu förlorad, är en omtvistad
fråga, som emellertid icke har någon betydelse för Sveriges littera-
turhistoria, och först från unionstiden hava vi kvar en prosaroman,
som tillhör denna sagokrets.
Vid 1100-talets mitt uppstår en ny epik, kallad »roman», som
Den
franska
littera-
turen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
