Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Konungastyrelsen och Erikskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndig, bör väl hans uppfostran hava varit avslutad. Uppfostrings-
läran är, som sagt, författad av en mycket beläst man, troligen den
mest beläste i den tidens Sverige. Utom Egidius’ arbete har han
begagnat en mängd andra, av Engilbert, Martinus, Augustinus, Ari-
stoteles, och han har studerat både romersk och kanonisk rätt,
Gratiani Decretum och Codex Justinianeus. Av hans stil och ut-
tryckssätt framgår det vidare, att han ägt stor förtrogenhet med
de svenska lagarna. Hos ingen lekman kan en dylik lärdom för-
utsättas. Därjämte är det tydligt, att han vistats utrikes, ty den
tidens svenska bibliotek ägde säkerligen ej de böcker, han citerar,
och vidare att han studerat vid ett universitet, antagligen Paris och
Orléans, ty han är både filosofiskt och juridiskt beläst. Men å den
andra sidan är han icke någon bortkommen kammarlärd, utan en
man med öppen blick för verkligheten och med starka praktiska
intressen, Han har heller icke teologens, utan statsmannens syn-
punkter på ett lands styrelse, och fasthåller man alla dessa fakta,
kommer man svårligen till ett annat resultat, än att arbetet i fråga
blott kan hava skrivits av en enda person i det dåtida Sverige,
nämligen just den man, som bör hava haft den närmaste vården
om den unge konungens uppfostran, eller förmyndarstyrelsens ende
litterate ledamot, kansleren Philippus Ragvaldi.
Konunga- Denne tillhörde en av landets stormansätter, Puke, och var an-
författareS tagligen född kort före 1290, ingick i det andliga ståndet och erhöll
1312 eller kort förut ett kanonikat i Linköping. Men detta år reste
han till Paris och tyckes hava stannat i Frankrike ända till 1321, då
han med säkerhet var tillbaka i Sverige. Han tituleras då magister
och decretorum doctor, d. v. s. filosofie och juris doktor. Dessa
höga lärdomstitlar, som veterligen ingen annan i Sverige bar,
• förklara den långa studietiden, ty blott den juridiska graden krävde
över sju års studier. Vid hemkomsten fick han — tydligen blott
såsom lön — dekanatet vid Linköpings domkyrka, men hans verk-
liga plats blev vida högre: såsom förmyndarregeringens kansler.
Av handlingarna framgår vidare, att han stod på en synnerligen
god fot med konungens moder, hertiginnan Ingeborg, men detta
hindrade honom ej att biträda den bekanta konfederationen i Skara
1322, i vilken de svenska stormännen förbundo sig att motarbeta
hertiginnans inflytande på regeringsärendena. Såsom kansler stod
han kvar ända till sin död 1332 — samma år konungen blev myndig-
Eriks- Såsom jag tror kan man även räkna ett annat arbete från denna
krönikan, f-jj såsom ett slags uppfostringslära och likaledes sätta denna 1
samband med Philippus Ragvaldi. Jag avser den s. k. Erikskröni-
kan — namnet är givet först i vår tid, och någon gammal titel äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
