Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Konungastyrelsen och Erikskrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet icke. Det föreligger, liksom Eufemiavisorna, blott i sena
avskrifter från 1400-talet. Men likväl har man varit tämligen ense
om att förlägga det till 1320 eller omedelbart efteråt, enär krönikans
framställning slutar vid denna tid. Den går ej heller långt tillbaka
i tiden, utan börjar med folkungarnas uppror mot konung Erik
Eriksson, men behandlar denna äldre tid mycket knapphändigt för
att i stället lägga huvudvikten på striden emellan konung Birger
och hans båda bröder, hertigarna Erik och Valdemar. I krönikan
finnes emellertid en egendomlig lucka, som vållat forskningen mycket
bry och även haft betydelse för frågan om rimkrönikans tillkomst.
Skildringen går nämligen först fram till 1313, men där sker ett
bestämt avbrott, och författaren fortsätter, som om ingenting ute-
slutits, med att berätta händelserna 1317, från vilket år han går
vidare fram till det kungaval 1319, varigenom Magnus Eriksson
upphöjdes på Sveriges tron. Den förste, som sökte lösa detta pro-
blem, var den tyske historieskrivaren von der Ropp. Han antog,
att dikten skrivits i två repriser: författaren hade 1313 skrivit den
första avdelningen och 1320 fortsatt med den andra. Denna hypotes
är emellertid icke riktig, ty i den första avdelningen förekomma
flera allusioner på Nyköpings gästabud 1317. Cederschiöld framlade
därför en annan förklaring, vilken allmänt — även av mig — godtogs.
Enligt denna hypotes skulle författaren först hava skrivit det sista
partiet av krönikan, vari han skildrade det nesliga dåd, som konung
Birger begått. Denna avdelning var närmast en partidikt, en appell
till det svenska folket, avsedd att elda de tvekande till kamp för
det hertigliga partiets unge konung, Magnus Eriksgon. Förmodligen
mottog författaren sedermera en uppmaning att utvidga denna rim-
dikt till en fullständig framställning av folkungaättens historia, och så
skrev han den första och mest betydande avdelningen, som sträcker
sig till 1313. Men när han hunnit fram till detta år, avbröt någon
yttre omständighet — kanske döden — hans verksamhet, och han
blev därför aldrig i tillfälle att förena de båda arbetena med var-
andra; i stället fogade en yngre avskrivare hop dem utan att fästa
sig vid luckan.
I sin förträffliga undersökning om Erikskrönikans ålder och till-
komst har emellertid A. Nordfelt på ett lika enkelt som övertygande
sätt löst problemet. Vi hava krönikan blott i sena avskrifter, vilka
alla direkt eller indirekt utgå från originalmanuskriptet. Antag blott,
att detta manuskript tidigt blivit skadat, att ett eller flera lägg
kommit bort och att således rent mekaniskt en lucka uppstått. När
sedan den första avskriften togs, fanns luckan, och partiet 1313
1317 var oåterkalleligen förlorat, finnes därför icke i någon hand-
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
