Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens avslutningsperiod - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cellen sitter väl munken flitigt böjd över sitt manuskript, han över-
sätter flera av bibelns böcker, han kopierar helgonlegender, för-
fattar predikningar och överflyttar utländska uppbyggelseskrifter till
svenska. Men han gör det såsom en aktningsvärd hantverkare, och
över hela hans verksamhet vilar det något av borgerlighetens snus-
förnuftighet.
Det stånd, som överallt i Europa behärskar periodens kultur, är
borgarens, och ehuru detta stånd i unionstidens Sverige var både
fåtaligt och föga betydande, kan dock ej nekas, att litteraturen,
både den ridderliga och den kyrkliga, tagit intryck av borgarens
syn på tingen. Detta visar sig icke minst i litteraturens allt starkare
demokratisering. Även en så aristokratisk institution som Vadstena
kloster utövar dock genom munkarnas predikningar en omfattande
rent folklig verksamhet, och i den politiska litteraturen är det varken
kyrkans eller stormansklassens, utan folkets hjältar, som förhärligas.
Men alstra någon ny litteratur förmådde borgaren icke, varken i
Sverige eller i det övriga samtida Europa. Överallt rör man sig
under denna period med former, som utdanats under den medel-
tida kulturens blomstringstid, och man nöjer sig med att i dessa
former söka inlägga ett nytt innehåll, som dock står i uppenbar
strid med formen. Men följden blev blott, att den ridderliga dikten
så att säga dog bort i kälkborgerlighet, utan att efterträdas av en
ättling, tillhörande det nya »tredje ståndet». Fjortonhundratalets
diktning gör därför överallt i Nordeuropa intrycket av en litteratur
i själatåg, icke av en ung, livskraftig tids nya diktning, och ännu
skulle det dröja århundraden, innan också borgerligheten skulle er-
hålla sin litteratur; i Sverige skedde det ej förr än med Dalin.
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
