Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Verelius och den isländska renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpt
Rugman.
24I
Codex
argenteus.
blott
forn-
handskrifter; bland dessa funnos så värdefulla manuskript som den
s. k. Uppsala-eddan, vidare Olaf Tryggvasons och Olaf den heliges
sagor, Grettis saga och massor av medeltidens romantiska sagor.
Samlingens pärla stammade dock ej från Stephanius’ samling, näm-
ligen Ulfilas gotiska bibelöversättning, den världsberömda Codex
argenteus, den så gott som enda rest vi hava av det gotiska språket.
Ty för övrigt finnas blott fyra blad ur romarbrevet i Wolfenbüttel,
fem ytterst fragmentariska handskrifter i Milano på några blad var
och två nästan oläsliga blad i Turin. Handskriften tillkom i slutet
av 400- eller början av 500-talet i Italien. Därifrån kom den på
obekanta vägar till klostret Werden i Tyskland, men förvärvades
av kejsar Rudolf och kom med hans konstkammare till Stockholm,
där boken införlivades med Kristinas bibliotek. Emellertid hade
varken hon eller hennes bibliotekarier en aning om manuskriptets
betydelse. De kunde rål<a i hänförelse över ett dåligt manuskript
av några andra klassens grekiska eller romerska författare, men för
”goter» och »vandaler» hyste de samma djupa förakt som hela
renässansen. Men så lämnade Kristina Sverige, och hennes konst-
skatter skickades därifrån till Antwerpen för att vidare befordras
till Rom. Dit kom emellertid aldrig Codex argenteus, och den
vanliga uppgiften är, att Kristinas bibliotekarie Isak Vossius stulit
den. Såsom Harald Wieselgren utrett, är denna beskyllning säker-
ligen orättfärdig. Han förmodar, att Vossius i avbetalning på sina
fordringar hos drottningen fått handskriften, och detta är väl också
det sannolikaste, ehuru det även kan tänkas, att den sålts på en
av de många auktionerna i Antwerpen. Så mycket är i varje fall
säkert, att handskriften i november 1654 befann sig i Dortrecht hos
Vossius’ morbror, den lärde Franciscus Junius, och att han fick den
i sin hand var en stor lycka, ty Junius var den förste vetenskaps-
man, som slagit sig på ett komparativt studium av de germanska
fornspråken. 1665 utgav han den första upplagan av Ulfilas och
dedicerade den till De la Gardie, som troligen bekostat tryck-
ningen och som, redan innan boken kommit ut, 1662 för 400 riks-
daler tillhandlat sig själva manuskriptet, som han lät förse med ett
band av silver och 1669 skänkte till Uppsala universitet. Codex
argenteus är således icke något krigsrov utan en ärligen
handskrift.
Genom De la Gardies donation hade vi således fått icke
en mängd isländska handskrifter utan ock de germanska
språkens viktigaste minnesmärke.
Ungefär samtidigt fick den svenska forskningen ett nytt tillskott
av isländskt handskriftsmaterial. 1658 blev en isländsk student, Jón
r® Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. II.
■■ K!
¿1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
