Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gjörwells tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han för dagböcker, antecknar allt sladder, han hört, skriver brev i
oändlighet, lärda brev om litterära nyheter, ömma familjebrev,
vänbrev, fyllda nästan av kärleksförklaringar, uppsatser och
tidningsartiklar om allt möjligt, gör ständigt annotationer ur de böcker, han
läser, och han är den typiske samlaren, som aldrig kastar bort en
brevlapp, utan omsorgsfullt införlivar den med sin »Collectio
Gjörwelliana». Brevsamlingen, som nu finnes i kungl. biblioteket,
upptager 78 volymer och 6 portföljer, och de av honom utgivna arbetena
fylla åtskilliga hyllor.
Bref om blandade ämnen.
Sin journalistiska verksamhet började Gjörwell redan 1754, då han
utgav Bref om blandade ämnen, som från och med det tredje häftet
utgåvos en gång i veckan, men som slutade redan med det tolfte
numret. Artiklarna hava formen av brev till en fingerad adressat,
som tilltalas med »Min Herre», och breven göra i hög grad skäl för
titeln »om blandade ämnen». Ty en mera heterogen samling är
svårt att tänka sig. Gjörwell kommer med ett förslag till en ny
förlagsaffär, gör några mycket petiga rättelser i Hofcalendern, meddelar
sin självbiografi — som det förefaller något tidigt för en debuterande
tjugotreårig författare — trycker av sina anteckningar under resan
till Holland, har åtskilliga reflexioner om friheten, notiser om
medeltida svenska biskopar, utfall mot det moderna fritänkeriet m. m.
Den viktigaste artikeln torde vara hans brev om Holberg, som väl
var frihetstidens även i Sverige mest populäre författare. Gjörwells
nekrolog över honom — Holberg dog i januari 1754 — formar sig
däremot till ett angrepp på den store författaren. Holbergs
kyrkohistoria var ej skriven »med all den granskning, som vill fordras av
en protestantisk skribent.» Han talar nog fritt i trosmål och är
kritisk och svårtrogen mot järtecknen i Nya Testamentet. Vidare
»går han småleende förbi många ting, som kunde styrka och bevisa
den kristna tron». I själva verket var Holberg halv arian. Han
»nekar väl intet uttryckligen Jesum vara Guds son och världens
frälsare, men så gör han sig ock intet mycken möda med att bevisa
detsamma». Det värsta är, »att han gemenligen anser och upphöjer
Frälsaren som en stor och av Gudi sänd sedolärare, vilkens moraler
han vid alla tillfällen med ett förtjänt lovord beprisar, under det
att han med tystnad går förbi den kristna lärans huvuddygd: tron.»
Hans komedier innehålla mera ont än gott. Några av dem äro
ganska artiga och kläda gångbara »fjolligheter och laster i sina
tokpaltor». Men andra kan man blott med vämjelse läsa, uppfyllda
som de äro med svordomar och oförnuftigt ölprat. Och i hans
Moraliska skrifter finnas, trots alla förtjänster, »frön till den nu
allmänt härskande otron eller tänkefriheten uti andliga mål».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0125.html
