- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
145

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historia och fornforskning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ganska osynliga på ämbetsverket. Först då Carl Reinhold Berch
1750 efterträdde Helin, blev det fart i det förfallna ämbetsverket.

Stiernmans publikationer.



Under dessa år utkommo dock flera urkundspublikationer, ehuru
visserligen icke genom antikvitetsarkivets försorg, ej heller i historieforskningens
intresse, utan av rent praktiska motiv — således också här ett utslag av
frihetstidens utilism. Riksdagen, vars behov nu i främsta rummet skulle
tillgodoses, måste ju äga kännedom om äldre författningar, och av detta skäl
tillkom en hel följd av publikationer. Så utgav Anders Anton von Stiernman
på ständernas uppdrag 1728—1733 Alla riksdagars och mötens besluth för
tiden 1521—1731 (jämte ett bihang 1743), en samling av alla religionsstadgar
(1744) och sex band kungl. brev och författningar om rikets »commerce,
politie och œconomie» (1747—1775). Andra dylika samlingar till praktiskt bruk
gjordes av Modée och Gahm.

Historiska urkundspublikationer.



Vi ha emellertid i det föregående, i kapitlet om akademierna, sett, huru
mindre utilistiska, mera rent historiska intressen mot slutet av 1740-talet börja
arbeta sig fram och söka tillkampa sig en plats vid sidan av naturvetenskap
och ekonomi. Samma strömning märka vi även inom urkundspublikationerna.
Väckelsen utgick denna gång från Lunds universitet, där frihetstidens främste
historiker, Sven Bring (adlad Lagerbring), 1742 blivit professor i historia.
Han å sin sida hade tagit intryck från Danmark, där Jakob Langebek bildat
Det kgl. danske selskab for fædrelandets historie og sprog, vilket 1745 börjat
utgivandet av en månadsskrift Danske magazin, som innehöll gamla brev,
testamenten och dylikt, »som ere de rette kilder og grundvolde i historien».
1749 började Lagerbring en likartad publikation: Samling af åtskilliga
handlingar och påminnelser, som förmodligen kunna gifva ljus i svenska historien.
Serien slutade 1758. Men redan förut hade hans lärjungar tagit upp planen,
och som vi kanske erinra oss hade en av dem, Bengt Bergius, vid sin
ankomst till Stockholm gjort ett misslyckat försök att stifta en historisk
akademi. 1753 började han nu en samling: Nytt förråd af äldre och nyare
handlingar rörande nordiska historien, som innehåller åtskilliga icke ointressanta
aktstycken. Han fick härigenom anseende såsom en framstående
urkundskännare, och 1758 väckte den bekante rudbeckianen Gustaf Bonde i
kanslikollegium ett förslag, som är ytterst karakteristiskt för den praktiska
frihetstidens opraktiska sätt att behandla vetenskapliga uppgifter. Man har —
yttrade han — »i långliga tider varit omtänkt, huru även hos oss som i andra
riken en Corps diplomatique skulle hopsamlas och genom trycket
allmängöras». Därtill fordras en person med grundliga studier, arbetsamhet och
förmåga att läsa gamla stilar, och därtill ansåg Bonde magister docens Bengt
Bergius »mycket tjänlig». Efter åtskilliga förhandlingar antogs Bergius till
platsen, fick assessors titel, men — och här kommer frihetstiden fram —
varken någon lön eller något anslag till tryckningen av detta jättearbete. Om
denna ekonomiska fråga nämnes ej ett ord. Det enda resultatet blev därför
den vidlyftiga instruktion, som Kungl. Maj:t utfärdade om allt, vad den
lönlöse assessorn skulle göra. Bergius fann emellertid snart själv, att planen
med dessa ekonomiska förutsättningar var omöjlig och blev 1762 —
bankokommissarie. Först 1829 togs planen åter upp, men efter hundra år har man
nu blott hunnit med tio band — troligen blott en mindre del i förhållande
till det, som återstår.

Mera energisk var en annan av Lagerbrings lärjungar, Gjörwell, och i sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free