Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana skrifter med mycken nytta utgivas och älskas.» Det är också
moral, som ark efter ark predikas i Argus. Han beivrar alla möjliga
mänskliga lyten, oärlighet och egennytta, hyckleri och falskhet,
tillgjordhet, osjälvständighet, lättja, högfärd, tadelsjuka o. s. v., han
yttrar sig om äktenskapet, om samvetet, om lyckans obeständighet,
om rangsjukan m. m. — således om samma ämnen, som överallt i
Europa vid denna tid behandlades i moraliska veckoskrifter och i
komedier. Kritiken är tämligen allmän och abstrakt, rör sig ej sällan
med allegorier, och Dalin saknar alldeles Addisons, Steeles och
Holbergs förmåga att individualisera typerna. Mest lyckad är han
nog, då han anfaller två av den utilistiska tidens särskilda strykgossar,
»petit-maîtren» och »pedanten». Han är här visserligen ej originell,
men han har en god förmåga att lokalisera, så t. ex. utdraget
ur en sprätthöks dagbok (vartill han fått uppslaget från Addison):
Måndag. Kl. 8 f. m. kastade jag nattrocken på mig och ställde mig i fönstret.
Höstvädret allt för kallt, vinden i norr. Kl. 9 lät jag Bengt sätta på te.
Rökte en pipa Virginie-tobak — biter allt för starkt på tungan. Kl. 10 drack te,
tvättade och klädde mig. Mitt ena skospänne gick sönder; det var Bengt orsaken
till. N. B. kommer han igen, vankas smisk. Kl. 11 tog jag mina andra spännen
och den lilla peruken. N. B. Jag menar, att en mörk peruk skulle ge mig
tapprare air. Kl. halv 12 gick jag ut på Riddarhustorget. Kl. 12 ville bror
Snoppstiern inte ha mig in på Guillemots utan på Roussels. Två supar.
Konungens i Preussen sjukdom fordrar konfirmation. N. B. Bror Bouteilles
tankar om brännvinsaccisen. Kl. 1 till bords. Inga frikadeller i soppan. Sedan
kokerskan blivit kär i Berthel, är hon galen. Kl. 3 skickade jag Bengt med
min revers till Monsieur Judas om de 700 daler. Tog mig en lur i länstolen.
Drömde jag åt frikadeller. Kl. 4 promenerade åt Skeppsbron. Rätt slaskigt.
Jag undrar, hur ständerna ska komma hem. Kl. 5 drack ett halvstop Frontignac
på Duvan. N. B. Bror Bouteille mente, att kejsaren gör fred i år. Kl. 6 till 10
konfererade med Bengt om Mons. Judas, som ej vill prenumerera. Jag lät
bjuda honom till morgon middag. Kl. 10 i säng. Kunde inte sova för den
gnidaren Judas intill kl. 1, då jag fick djup sömn till kl. 9 f. m.
Så fortsätter dagboken dag för dag — med idel bagateller,
politiska kannstöperier, toalettaffärer m. m., och man får onekligen en
bild av den tidens Stockholmsliv: Guillemots kaffehus, den fina
världens promenad på Riddarhustorget, eftermiddagsbesöken på
Duvan och Bankokällaren m. m.
Hans karakteristik av »pedanten» är heller icke dålig, ehuru
visserligen lika litet originell: »Jag ser några lärda i hård tvist.
En av dem drar fram ett gammalt rart manuskript, vilket den
förnämsta av hans vederparter genom glasögonen skärskådar. Dess bästa
medhållare lägger ögonen på snedden till, och dess övriga tillbedjare
upphöja sina halsar och koxa honom över axeln att åtminstone på
långt håll få se ett slikt järtecken. När allt kommer omkring, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
