Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berch och Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författaren herr Orbis Pictus». Men han ger sig mycket snart och
gör »ett knäfall för Hans Majestät av örtriket, hertig över krokodiler
och havsfruar m. m. samt herre till fyrfota djur, fjäderfä och
insekter, vår store riddare von Linné, anhållande ödmjukast om
befrielse från dessa steniga exkursioner, både härstädes och på andra
ställen, dit jag vidare kan komma. Jag högaktar hans ojämförliga
insikter och trampar ogärna ihjäl någon av hans småkrypande vänner,
men kröker ock nödigt min rygg efter dem, ty min lust är med
människors barn. Jag tycker mer om en välluktande blomma än
en besynnerlig, och om min förundran skall stanna vid någon vacker
ros, måste hon växa på en sextonårig flickas kind.» Frihetstiden
hade börjat i utilismens, moralens och naturvetenskapens tecken.
Wallenberg, författaren på 1760-talet, hade redan fullständigt
avlägsnat sig från denna utgångspunkt. Han är ointresserad för
naturvetenskapen, föredrar nöjet framför nyttan och har en ytterst bred
moral.
Tillfälle till några skildringar av natur och folk hade han just icke,
ty den mesta tiden vistades han ombord, och i land voro de, innan
de kommo till Kina, blott i Norge, på Kap och på Java. Från alla
dessa ställen har Wallenberg åskådliga situationsbilder, som
förträffligt skulle hava gjort sig i en svensk roman. Man behöver t. ex.
blott läsa det kapitel, som handlar om inskeppningen från Göteborg.
I Masthugget passerar man förbi värdshuset Klippan, som hölls av
den artige herr Carnegie. När nu sjömännen gingo förbi, fattade
han dem i armen: »Mine herrer! I ma icke före penger ur landet,
that är mot Kongens förordning. Ik hap god röd vin, kapuner,
harer, pudding, what ye please, gentlemen. A toast for your
sweethearts, before you are going away.»
Man måste — fortsätter Wallenberg — »ju haft en björnsjäl för
att kunna göra någon invändning mot ett anbud, som beledsagades
av så många välstekta skäl och understöddes på köpet med ett
ögonkast från the young mistress herself, who stood smiling behind
— till förtigande av lilla Stinas nätta fot, vilken hade ställt sig liksom
på försåt uppå kökströskeln. Vännerna bestormade dörren in genom
köket, klappade Stina på vägen och intogo den största salen med
det ädla beslut att kringskansa sig där bakom en oövervinnelig vall
av bålar och buteljer. Jag förgäter aldrig, huru det smutsiga Masthugget
hängde oss ännu på hälarna och huru våra bestövlade aktertassar
till hela sin längd, in Lebensgrösse, intrycktes på golvet vid varje
steg. Värden gjorde sitt bästa, värdinnan trippade lättare,
stekvändaren fick en hurtigare gång. Redan hade vi en jösse på bordet.
Efter kom en kapun, och mitt emellan presenterade sig hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
