- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
518

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skammen redan hopat sig: »Sveaborgs fall, nederlaget vid Oravais,
det nesliga stilleståndet bilda förutsättningarna för sången; den är
diktad strax före konventionen i Olkijoki. Den är tillegnad skånska
lantvärnet icke under den första entusiasmens klang och jubel, utan
under de dystra höstdagar, då missnöjet jäste på många håll,
sjukdomar grasserade, beklädnad fattades och chefen hade största
svårighet att få de nya soldaterna att svärja fanan.» Den signatur, med
vilken Tegnér undertecknade sin dikt, var W. Tellus, och genom
denna signatur har han, såsom Böök framhåller, »själv antytt, att
diktens stämning har ett visst samband med Schillers stora drama.
Likheten ligger först och främst däri, att även hos Tegnér krigspatos
och frihetspatos smälta samman.» Men Lantvärnssången
sammanhänger kanske ännu mera med den gustavianska tidens patriotiska
diktning. Den har formen av en kantat — alldeles som Kellgrens
dikt 1789 — och i slutet röjer sig en påverkan från Lidners i Medea
inlagda Krigssång — däremot knappast från Ossian. Dess början är
rent gustaviansk. Svenskarne framställas såsom hos Oxenstierna
såsom fredliga herde-skyter, vilka överfallas av rövare från östern.
Därmed förvandlas de till hjältemodiga krigare: »Låt dem skicka sina
slavar, låt dem vimla kring vår strand! Inga byten, endast gravar
få de i de fries land.»

Bojor och blygd de förmätne ärna
Oss, som ej frukta, oss, som ej fly.
Förr ifrån himlen de stjäla en stjärna
Än de ta bort från vårt land en by.

Många de äro. Välan, så dricke
Jorden de mångas blod och bli fri!
Många? De stridande räkna vi icke,
Endast de slagne räkna vi.


Vad man nu kan anmärka, är, att dikten, som vänder sig till
den värnpliktiga skånska allmogen, är bra litet folklig och föga
erinrar om den skald, som sedan skulle skriva Kung Carl den unga
hjelte. Dikten slog emellertid oerhört an, när den i början av 1809
kom ut av trycket, och särskilt entusiastiska voro de nyromantiska
organen Lyceum och Phosphoros. Den romantik, som här kom fram,
var dock, som sagt, mera den gustavianska än den nya tidens, idyllen
i början och den i slutet passa ej rätt samman med den yverborna
krigssången i mittpartiet, och denna rör sig med väl braskande
uttryck, som just icke svara mot Klingspors sätt att föra krig. Den
1809 skrivna gravdikten över löjtnant Nils Sparrsköld, som stupat vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free