Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågsamma färden till jarl Angantyr samt lever därefter under fyra år vikingens
äventyrsfyllda liv, men blir till sist förenad med sin barndoms älskade. Den
byzantinska romanen hade emellertid också ett starkt orientaliskt inslag. Arabiska,
syriska och även indiska sagor vandrade till Byzans, omändrades där i mer eller
mindre kristlig riktning samt fördes till sist genom väringarna till Norden, där de
ytterligare omdanades enligt den nordiska folknaturellens fordringar. En dylik
saga är den nyss refererade. En amerikansk filolog, Gould, har nämligen påpekat,
att ett bland de viktigaste motiven är orientaliskt. I Orienten med dess
månggifte var det en yttring av ädelmod att bortskänka sin hustru — eller kanske
rättare: en av dem — till en annan man, och Gould anför en mängd berättelser,
i vilka ett dylikt ädelmod firas. Särskilt har en av dem en obestridlig likhet med
Frithiofs saga. Det är sagan om Urwa i den arabiska samlingen Kitab el Agani
(från 900-talet). Urwa uppfostras tillsammans med Afra, de leka tillsammans och
äro oskiljaktiga. Då Afra vuxit upp, vilja föräldrarna gifta bort henne med en
rik man, ty Urwa är fattig. För att få den behövliga summan beger han sig till
en förmögen frände, och Afras föräldrar lova att under tiden ej gifta bort henne
med någon annan. Sedan återvänder han med de penningar, han fått, och begär
henne till äkta. Men hon har då, mot utfästelsen, blivit bortgiven åt en annan,
som med henne rest till Syrien. Under ett falskt namn beger sig Urwa dit och
skickar en ring till Afra, som därpå igenkänner honom. De få nu ett samtal med
varandra, och till detta lyssnar en av den äkta mannens tjänare. Mannen får
härigenom veta, vilken ädel yngling Urwa är, och avstår frivilligt Afra till honom.
Antagligen har detta motiv, som ju stred mot det kristna föreställningssättet, redan
i Byzans något ändrats.[1] I varje fall har författaren till Frithiofs saga sökt att
efter västerländsk åskådning avlägsna det stötande i det. Ring, som är lika
ädelmodig som Afras man, avstår visserligen sin maka åt Frithiof, men förklarar
samtidigt, att han är så gammal, att han måste dö, vilket han också omedelbart
därefter gör, så att Ingeborg slipper att ingå tvegifte. Ännu ett motiv torde vara
orientaliskt och byzantinskt, nämligen Frithiofs frestelse, då han och Ring äro
ensamme i skogen. Samma historia berättas i Tripitaka, buddhaismens kanon, om
kung Brahmadatta och den unge Dighavu samt, ännu mera lika den isländska
sagan, i den byzantinska prinsessan Anna Komnenas memoarer — där såsom ett
äventyr, för vilket hennes fader varit utsatt. Slutligen torde ett tredje viktigt
motiv, såsom Gould förmodar, ursprungligen hava varit orientaliskt, nämligen
motivet med det heliga området, inom vilket all sexuell beblandelse mellan man
och kvinna var förbjuden. En dylik sexuell tabu omnämnes ej i någon nordisk
saga, och någon liknande situation förekommer ej i den nordeuropeiska litteraturen.
Det är möjligt, skriver Gould, att uppgiften härleder sig från en kristen, som på
detta sätt ville förklara kvinnornas avskildhet i den muhammedanska världen, men
å den andra sidan var en dylik tabu icke okänd i Orienten: »ännu i dag förbjudes
Meckapilgrimerna sexuell beblandelse inom ett visst område omkring den heliga
staden, och denna tabu fanns redan före Muhammeds tid samt har därför alltid
varit en naturlig föreställning för araberna och alla moslems». Och Gould
framhåller även den onordiska karaktären både hos Frithiof och Ring. En
fornnordisk hjälte var icke ridderlig på samma sätt som de. Frithiof skulle först
hava dräpt Helge och Halfdan, innan han begivit sig till Ring, och han skulle
ej hava räddat sin rival, ej heller frivilligt avstått från den kvinna, han älskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
