Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han är nära att verkligen älska henne. Men efter två år sliter han sig lös,
överger henne och flyr, medtagande de båda barnen. Dessa förloras emellertid
vid ett överfall, som de kristne göra, och själv blir Moharrem efter många år till-
fångatagen av Palermos furste Rinaldo. Efter Moharrems flykt blir signora Luna
blind och kommer också till Palermo, där hon vid dramats början möter oss så-
som ett helgon, förrättande underverk, botande sjuka, befriande fångar och där-
för vördad av folket såsom ett överjordiskt väsen. Ännu märkligare öden ha de
båda barnen haft. Sonen hade vuxit upp till en djärv krigare, som till sist svingat
sig upp till Palermos tyrann, och det är mellan honom, furst Rinaldo, och den
fångne Moharrem, som den nyss citerade dialogen föres. Rinaldo brinner av be-
gär att erövra hela Sicilien och har nyss kuvat Messina, vars härskarinna, Vio-
lanta, såsom man tror, flytt till fastlandet. I verkligheten uppehöll hon sig i
stället på ett slott i närheten av Palermo och hade t. o. m., förklädd till man,
vågat sig in i staden, där hon under namnet Solano vunnit Rinaldos förtroende
och blivit hans närmaste rådgivare. Hennes plan är att egga honom till allt bru-
talare våldsåtgärder för att därigenom göra honom förhatad av folket och på så
sätt framkalla ett uppror. Allt detta ligger före dramats händelser, och då detta
börjar, befinna sig således alla de fyra huvudpersonerna i Palermo. Ty Violanta
var icke, som man trodde, dotter till Messinas forne härskare, utan hade som ett
spätt barn blivit uppkastad på stranden vid Messina, och då hade det barnlösa
fursteparet tagit henne till fosterdotter. I verkligheten var hon Moharrems och
signora Lunas dotter.
Rinaldo följer Solanos råd, låter fängsla den ädle frihetskämpen Marzio Sal-
viati och till sist även Palermos helgon signora Luna. Upproret är förberett, i
det syftet lockas Rinaldo ut till det slott, där Violanta bor, och meningen är, att
han skall störtas ned i en oubliette. 1 det avgörande ögonblicket sviktar emellertid
Violantas mod, hon har gripits av ridderligheten i Rinaldos väsen, och då det
gäller hans liv, finner hon, att hennes hat övergått till kärlek. Hon söker nu få-
fängt rädda honom; av upprorsmakarna, som tränga in i slottet, blir han likväl
övermannad och fängslad, och av sitt parti blir Violanta utropad till furstinna av
Palermo. Hennes förhoppning är att kunna göra Rinaldo till sin gemål. Hennes
partivänner, som frukta detta, skaffa en lönnmördare, som i kyrkan, under själva
vigselakten, skall stöta ned brudgummen, vilken uppträder med slutet visir och
uppgives vara en främmande riddare. Lönnmördaren blir Moharrem, vars stora
hat är Rinaldo. Därpå följer slutscenen. Moharrem stöter ned sin egen son och
sin dotter; signora Luna, som på ett underbart sätt återfått synen, igenkänner på
några födelsemärken sina bägge barn, Moharrem har fallit för Rinaldos svärd, och
signora Luna begär nu blott tre gravar åt dem, hon älskat. Själv vänder hon
tillbaka till sin fäderneö att där vid föräldrarnas sida finna den sista vilan.
Denna handling är onekligen i Victor Hugos stil, och så äro även karaktä-
rerna, särskilt Rinaldos. Inför Solano karakteriserar han sig själv:
Överst stå, befalla och bli lydd i blixten,
Sådan har min sed, mitt bruk, min lagbok varit,
Är så än, och skall till döden sådan bli.
Älska skall mitt folk sin hjälte, don Rinaldo!
Själv skall jag, när sig Palermo lärt att lyda,
Lära mig att älska mitt Palermo, jag.
SO/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
