Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur Han mer och mer närmar sig en positiv, bibeltroende religiös
ståndpunkt.
Emellertid längtade han åter till dramatiken. Då Stockholmsteatrarna, som en Intima tea-
tid varit mycket intresserade av hans skådespel, sedan tycktes tröttna på dem, tern-
återupptog han sin älsklingsplan att skaffa sig en egen teater. Han associerade
S1g med teaterdirektören August Falck, och i november 1907 öppnades Intima
teatern. Dess främsta uppgift var att uppföra Strindbergs skådespel, både äldre
°ch nya som han nu skrev enkom för den. Han påtog sig också huvuddelen av
det ekonomiska ansvaret för teatern. I en rad små skrifter — Memorandum till
medlemmarne av Intima Teatern från regissören, Öppna brev till Intima Teatern
°ch en serie avhandlingar om olika Shaksperestycken — utvecklade han de
teaterprinciper han nu bekände sig till. Något revolutionerande innehålla de
!cke. Men man ser att han också i teorien avlägsnat sig från den naturalism i
scenfrågor han i förordet till Fröken Julie bekänt sig till; nu yrkar han på en
förenkling av scenbilden så att man i stället för detaljrika, naturtrogna uppsätt-
ningar skulle nöja sig med summariska antydningar — något som också nödvän-
diggjordes av den nya teaterns ringa scenutrymme. Intima teatern fick för Strind-
berg och för Sveriges teater över huvud en stor betydelse genom att den med
utomordentlig kärlek och med många dugande krafter — dit hörde bl. a. fru Manda
björling-Falck, Maria Schildknecht, Anna Flygare, Helge Wahlgren — förde
bam Strindbergs senare dramatik och visade den utomordentliga dramatiska kraft,
s°m fanns även i dessa skådespel, mot vilka allmänheten förhöll sig rätt skeptiskt.
Men teatern bar sig icke ekonomiskt, och i november 1910 gav den sin sista före-
ställning; då hade Strindberg råkat i häftigt gräl med sin hängivne beundrare
Falck och lagt skulden för misslyckandet på denne.
Kammar-
spelen.
För Intima teatern skrev han våren 1907 fyra »kammarspel»:
Oväder, Brända tomten, Spöksonaten och Pelikanen. De äro utom-
ordentliga uttryck för den åldrande, ensamme Strindbergs sinnesstäm-
ningar. Han lever skild från världen, men hans fantasi är livligt
uPptagen av allt han ser omkring sig. Människorna, som bo i samma
hus, knytas för honom till varandra med intima band, och mellan
dem utspelas hemska dramer; de tre första skådespelen handla om
sadana dramer i vilka olika våningars innebyggare invecklas. »Världs-
vaverskan», som han en gång talar om, knyter sin väv, där alla bli
•uflätade; i skådespelen får Strindberg tag på några trådändar, som
föra från en människa till en annan, och visar hur straffet — eller
hämnden — följer skulden, men något helt stort sammanhang förmår
han icke utreda, blott små ansatser. Det första av kammarspelen,
Oväder, är påfallande milt i tonen; det utgår ifrån hans ensamhet
efter det tredje äktenskapet och hans ångest för att hans f. d. hustru
ska11 gifta om sig. Sedan mörknar tonen alltmer. I Brända tomten
avslöjas det nedbrunna husets invånare en efter en; alla ha de något
skuikstreck, någon svart fläck i sitt förflutna, som de dolt, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
