Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGÅNGAR ii
goda skäl antog, skulle bli faderlös inom den närmaste
tiden.
Affärerna vållade ej farbror Pontus mycket
liuvud-bry, ty de voro i den skönaste ordning. Det fanns icke
ett öres skuld, och tillgångarna utgjordes — utom boet
— av över hundratusen kronor, placerade i säkra och
lätt säljbara värdepapper. Man hade just lagom tid
på sig att ordna allt till husaktionen, så att våningen
kunde hinna repareras och hyras ut till första oktober.
Yvonne var ensam arvinge, ty bland den avlidnes
papper fanns verkligen attest på, att hans hustru dött på ett
sjukhus i Montevideo för tio år sedan.
Landskamrern, som. var betydligt äldre än den
avlidne brodern, om vilken han för övrigt påminde något
genom sitt korrekt avmätta sätt och sitt uttryckslösa,
liksom i grått trä snidade ansikte, hade icke ett
ögonblick satt något annat i fråga än att man till punkt och
pricka skulle åtlyda de önskningar Yvonnes far uttalat
i sitt brev och sitt efterlämnade testamente. Och då det
nu fogade sig så lyckligt, att gavelrummet i
landskamrerns ägande fastighet nere i V—^^stad stod ledigt, sedan
hans dotter gift sig i våras, och hans hustru ändå
redan talat litet om att skaffa sig en väl betalande
inackordering för att kunna i någon mån öka sina årliga
bidrag till inre missionen, var det ju ytterst lämpligt,
att Yvonne genast efter begravningen följde med sin
farbror ner till den lilla residensstaden och sökte både
figurligen och bokstavligen fylla det tomrum, som den
bortflyttade dottern lämnat efter sig. Anbudet lät ej
särdeles lockande i den unga flickans öron, men själv
hade hon ju inga planer, inga rådvisa vänner att ty till,
inga egna förslag att möta med, och vad kunde hon då
annat göra än foga sig efter sin farbror och
förmyndare? Det skulle ju alltid bli något nytt att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
