Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ERNST LUNDQUIST
ifrån Stockholm, och vem vet, om det inte var nere i
den sydsvenska småstaden som de där mycket
omtalade »ödena» väntade på henne?
Det blev en stor missräkning. Faster Lavinia
befanns vara en stendöv, egenrättfärdig, mot allt ungt
och frihetstörstande hatfull gammal dam, som. genast
efter ett par dagars bekantskap över den respektlösa
och något ouppfostrade Yvonne uttalade den
obevekligt avfärdande domen: hon haver djävulen. Eftersom
hennes inackorderingsavgift var ytterst rundligt
tilltagen, fick hon emellertid stanna, men fru Lavinia tog
genast från början helt resolut sin hand och sitt
modershjärta ifrån henne. Själv deltog gumman aldrig i
husets skötande, sin mesta tid ägnade hon åt stadsbornas
eviga salighet, men varje kväll mellan halv nio och
halv tio virkade hon en stjärna till de paradtäcken hon
titt och tätt lottade ut eller skänkte till basarer för den
inre missionen; någon oomvänd spjuver i staden hade
hittat på att kalla dem för »tant Lavinias
aftonstjärnor». Och sedan hon invigt Yvonne i konsten att
tillverka dessa stjärnor, ansåg hon sig ha gjort nog för
hennes försummade uppfostran och drog sig
obevekligt tillbaka inom sin dövhets och sin gudaktighets
benhårda mumiefodral.
För farbror Pontus hade Yvonne snart fått en
avgjord antipati. Det strömmade ut från honom en
atmosfär av torr kyla, som verkade frånstötande på den
försummade, värmebehövande unga varelsen, och
sedan hon kommit under fund med, att allt hos honom
var oäkta, från den korrekta vita tandraden till de
åsikter, principer och visdomsord han rörde sig med
och som voro långods från landshövdingresidenset,
kände hon en kittlande lust att svara trotsigt och
näsvist, om han någon gång gjorde henne den äran att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
