Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92’ ERNST LUNDQUIST
det ger dig mera levnadsvishet och växt och klarhet än
alla filosofiska resonemanger!
Och hon lade sig upp mot honom och såg på honom
med de heta, tillbedjande törstiga ögon, som han aldrig
kunde stå emot och som kommo hans hjärta att smälta
som vax.–
Yvonne hade, som sagt, litet svårt för att få tiden att
gå, tills hon kunde få rå om Tor. Hon hade till och
med börjat virka en och annan »aftonstjärna)), det
enda handarbete hon kunde; men det var ju meningslöst
och dessutom tråkigt. Ibland tog hon en bok ur de
stora mahognyskåpen i biblioteket och försökte läsa.
Men hon tänkte ju hela tiden på Tor, medan hennes
ögon mekaniskt följde raderna och hennes fingrar
vände ett blad då och då, och det slutade vanligen med
att hon slängde boken och slog sig ned vid
reflexionsspegeln för att passa på, när Tor kom. hem.
Om hon då kunde behärska sig tillräckligt länge och
låta bli att genast gå ner till honom på kontoret, hände
det nog, att han kom upp på några minuter, för att
åtminstone få se henne, berusa henne med några
kyssar, sitta på en pall med sitt stora finkrusiga huvud i
hennes knä eller hissa upp henne på sin axel som ett
litet barn och ränna omkring i rummen med henne. Å,
vad han kunde vara älskvärd sådana där stunder!
Men vanligen kunde hon ej styra sig, tills han kom
upp, utan rusade utför trapporna, så snart hon fick
se honom på gatan, och in i hans privatkontor. Det
var bara litet förargligt, att hon för att komma dit
måste gå igenom stora kontoret med alla sina förstulet
småleende bokförare och kassörer. Men efter den
första stormande återförningsscenen med Tor där inne
i hans eleganta kontor — det enda rummet i huset, som
hade modärn prägel — måste hon ju sitta tyst som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
