- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
109

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGÅNGAR iOi

ställt den ifrån sig på ett bord, satte han sig bredvid
Yvonne och sade:

— Har du tid att låta mig få säga några ord?

Hon lade bort boken och såg frågande på honom.

—• Jag har den sista tiden tänkt så mycket på vårt
förhållande, sade han. Jag har länge haft en känsla
av, att du inte är nöjd med ditt liv här hos mig... eller
inte är nöjd med mig. Du talar ibland i en bitter ton,
som... ja, du kanske inte vet det själv. Det låter, som
om du på något sätt missräknat dig på mig, som om
du inte riktigt kunde tro på, att jag håller av dig. Ja,
sådant där borde man ju aldrig tala om, ord kunna ändå
aldrig övertyga en tvivlare, det är bara fakta och
handlingar, som skapa tro mellan två människor. Jag har
allvarligt gått till rätta med mig själv, och jag ,har
funnit, att jag verkligen har en synd mot dig på mitt
samvete.

Hon satt tyst, undrande vad som nu skulle komma,
och hennes hjärta slog en volt i henne av glädje. Hade
han kommit till insikt av, att han gav barnet för
mycket och henne för litet, skulle han försöka dela
rättvisare nu?

— Du har alltid varit så ärlig och uppriktig mot mig,
fortfor han; allt om dig själv -har du sagt mig, och jag
blygs, då jag tänker på, vad jag gjorde, då jag kom
hem från Nyrupsläge, av ett slags klumpig
grannlagen-het. Jag samlade ihop alla porträtt jag ägde av Sonja,
alla små minnen, ett bokmärke, som hon broderade på
cartonnage åt mig, då hon var åtta år, den första
kotil-jongdekorationen hon gav mig, förlovningsringen med
hennes namn och datum graverat på insidan, ett par
brev och några andra småsaker, och allt det där lade
jag ned i den där asken och ställde undan den i
nedersta lådan av min chiffonjé, alldeles som om det varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free