- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
123

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

tog sig något utan att han var med. Ju mera hon tänkte
på detta, desto ivrigare blev hon att driva igenom sin
plan och dra honom med. Det hade nu en längre tid
rått en t^aig och molndiger stämning i huset; hon stod
inte ut längre, hon måste göra ett närmande, och detta
var ju ett ypperligt tillfälle. Ingenting för människor
så nära varandra som en resa under glada och ljusa
förhållanden. Och nu var det årets härligaste tid;
allting blommade och fröjdades, från havet kommo friska,
eggande luftströmmar, som lockade till kraftprov, och
Yvonne kände sina pulsar jaga och sitt bröst svälla
av längtan efter någon förändring, efter att något skulle
hända... något, som kunde komma henne att känna
sig ung och modig och levnadslustig igen... något nytt,
uppfriskande, luftrensande... ett äventyr av vad slag
som helst, och vad var väl en resa med Tor om inte det
allra härligaste äventyr? Denna gång måste hon ha
sin vilja fram, hon måste! —

De hade nyss slutat sin middag, och som vanligt
under den vackra årstiden drucko de kaffe ute på
matsals-balkongen åt gårdssidan. Den smala gården såg man
ej från korgsoffan, mot vars ryggstöd Yvonne bekvämt
lutade sig med cigarretten mellan läpparna och
spelande ögon, som bort förråda för Tor, att hon hade något
i sinnet. Men han satt på balkongräcket och såg ut
över den lummiga gammaldags trädgården, där de
breda gångarna lågo vitpudrade av fruktträdens fallna
kronblad och där ett vitt »vänskapstempel» dök upp
ur ett böljande violett hav av blommande syrener med
vita skumkammar här och där.

Nu grep Yvonne sig an och berättade om den lilla
tandmalör, som. hänt henne, och sade att hon måste
göra en Stockholmsresa på några dagar, en vecka på
sin höjd... ville han följa med? De skulle roa sig tap-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free