Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124’ ERNST LUNDQUIST
pert, teatrarna voro ännu icke stängda, och hon skulle
bli en sådan snäll och foglig reskamrat, aldrig hade hon
känt en sådan brinnande håg att resa på ta man hand
med sin man som just nu...
Han kastade bort cigarretten, vände sig emot henne
och betraktade litet förvånad hennes flvfulla ansikte,
som strålade emot honom med ett inställsamt bedjande
uttryck.
— Res gärna, kära Yvonne, sade han lugnt, bara
du inte stannar för länge borta. Jag kan naturligtvis
inte följa med...
— Har du då så mycket att göra just nu?
— Nej, nu har jag jämförelsevis ledigt. Men det är
något annat.
Hon gav sig icke, hoppet var ännu levande i henne.
— Inte finns det något »annat», som kan hindra dig
att göra din hustru en så stor glädje, sade hon. Jag har
glatt mig åt det här i ett par dagar, och i natt kunde
jag knappast sova, så fullt var mitt hjärta av planer,
hur vi skulle använda tiden i Stockholm. Vi skulle
inte göra något annat än sådant, som roar dig. Vad
är det där andra, som du talar om? Säg det genast,
så att vi ögonblickligen få förpassa det ur världen.
Hennes leende ögon och mjuka lekfulla ton gjorde
honom blott mera allvarlig och oåtkomlig.
— Det andra... det är Gunnars gravmonument.
— Jaså, du har tänkt på det nu igen? sade hon och
kände sin glada hänförelse sippra bort, droppe för
droppe. Nåja, det passar förträffligt, vi kunna ju
tillsammans söka upp någon av de bästa skulptörerna i
Stockholm och be honom göra en skiss...
— Nej, monum.entet är ju redan färdigt, jag såg
modellen i professor Börjesons ateljé, då jag var där uppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
