Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
som hastigast i mars. Jag hade skickat honom de
fotografier av Gunnar, som togos strax innan han... där
han sitter med stora Bubbu i famnen; det fanns
lyckligtvis tre särskilda upplagor, en rätt framifrån och två
i profil från olika sidor. Modellen var förvånande lik
den är i kroppsstorlek och lär ha lyckats utmärkt i
gjutningen. Jag väntar både sockeln och den lilla
statyn nu i dagarna. Meyers skulle telegrafera, då de ha
sänt av den med ångbåten. Jag måste naturligtvis vara
hemma och ta emot den.
Yvonne hade blivit alldeles blek och satt där och bet
sig i underläppen.
— Och det där har du bestyrt om utan att säga ett
ord till mig? sade hon med en viss skärpa.
— Ja, jag trodde inte, att du... han hejdade sig.
— Säg ut, du, inföll hon hetsigt. Du trodde inte. jag
intresserade mig för det där?
Då han icke svarade, sade hon med ett bemödande att
återta den vänliga tonen:
— Kan du inte telegrafera, att du kommer själv och
hämtar monumentet? Det kan ju inte vara avskickat,
efter du ingenting hört av i dag.
— Nej, det kan jag inte, allt är redan i detalj
överenskommet med Meyers, och jag kan ju inte bära mig
åt, som om jag inte vet, vad jag vill. Dessutom är jag
nu inte alls i stämning att roa mig... på dina teatrar
skulle jag bara sitta och tänka på annat.
— Och din hustrus innerliga bön, den enda jag ställt
till dig på bra länge... har inte den minsta betydelse
för dig?
Han strök sig över pannan och såg plågad ut.
— Du måste förlåta mig, Yvonne, för denna enda
gång...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
