Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124’ ERNST LUNDQUIST
Hon reste sig hastigt, gick fram till balkongräcket
och kastade med hela sin armstyrka den rykande
cigarretthylsan långt ut på gårdens stenläggning.
— Som du vill då, sade hon kort och med en vred
blixt i ögonen. Jag reser i kväll med elvabåten.
Därmed gick hon utan att se på honom, då hon gled
förbi.
Inne i sin sängkammare började hon packa med
kammarjungfruns tillhjälp. Om en stund hörde hon
Tor gå av och an i sitt rum. Han klädde förmodligen
om sig; hon visste, att han skulle på ett sammanträde
med åtföljande supé. Hon riglade dörren mellan de
båda rummen.
Vid sjutiden hörde hon, att han knackade på
hennes dörr. Hon gick in i toalettrummet och skickade
Emilie att säga till konsuln, att hon ej kunde ta emot
honom, emedan hon höll på att kläda sig. Då gick
han.
Men då hon gått ombord om kvällen och det redan
ringt till avgång, såg hon honom med raska steg
komma utför Hamngatan. Han hann fram till ångbåten
just som landgången drogs in. Hon stod i skuggan
bakom däckshytten och hörde honom växla några ord
med kaptenen. Medan ångaren ännu låg stilla vid
kajen ett par minuter, såg hon honom irra av och an
och speja upp bland de fåtaliga passagerarna på däck
utan att lyckas få syn på henne. Hon stod ännu kvar,
då ångbåten långsamt gled ut förbi vågbrytaren.
Hon hade blivit så glad, då hon fick se honom, att
det nästan gjorde ont i bröstet. Han hade ångrat sig,
han följde med!
Men hon hade trott honom om för gott. Han hade
bara erinrat sig, att han inte sagt farväl och lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
