Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
medan konsulinnan däremot... ja, nog har det varit
tillräckligt med underliga historier i omlopp om henne!
Distinguerad och värdig ser hon ut, det kan inte
nekas, i sin svarta, pärlgnistrande dräkt med det
alltjämt lika yppiga, burriga håret, lysande snövitt mot en
storbrättad svart hatt med ett svall av elfenbensvita
plymer. Hennes ansikte är ännu slätt och ungt, trots
de fyrtiofyra åren — ja, hela staden kan hålla reda
på hennes ålder, ty på hennes födelsedag låter konsuln
alltid flagga på residenset och bespisa stadens fattiga.
En så artig äkta man som han, det får man leta efter
över hela världen; han riktigt bär sin fru på sina
händer. Och ändå, stackars karl, har han haft många
ledsamheter för hennes skull, så underlig som hon alltid
har varit, full av besynnerliga idéer, ja, rent av
abnorma emellanåt. I två särskilda omgångar har hon
varit inackorderad på Purubo, hemmet för nervsjuka,
och fastän ingen nu mera talar om det annat än i
viskningar och mellan fyra ögon, så vet ändå hela staden,
att konsulinnan Herbert strax efter herr Gunnars
födelse var alldeles från sina sinnen — som det påstods,
emedan Stockholmsprofessorn hade sagt, att hon aldrig
kunde få några barn mera. Och då gossen knappt var
årsgammal, hade hon kommit in i barnkammaren en
gång mitt i natten med en yxa och velat hugga av
honom högra lillfingret, därför att det växte krokigt. Det
var efter den historien som hon kom på hemmet för
nervsjuka, och ändå hade ju alla läkare förklarat, att
det inte alls var något fel med hennes nerver.
Ja, det var i alla fall ganska intressant att få se henne
i dag, eftersom hon annars alltid höll sig undan och
hade avbrutit allt umgänge med stadsborna, hon som
förr varit mest i farten av alla. Det måste väl ändå
ha varit herr Gunnars födelse, som bragt något i olag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
