Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208’ ERNST LUNDQUIST
på sig den sargande botgörardräkt, som hon burit
närmast kroppen, men som hon nu med den återfunna,
outrotliga ungdomens övermod slängt av sig för en tid?
Allt älskade hon hos Tor, till och med hans små
svagheter. Då hon ibland om förmiddagarna hörde
genom. trossbottnarna, hur han grälade och domderade
nere på kontoret, eller då han under deras promenader
till ångsåg och lastageplatser skrupensade upp
arbetarna med en stränghet och med brutala ord, som om
han vore den värste despot, smålog hon blott. Hon
visste, att det var en vana, som han ej kunde lägga
bort och som ej minskade hans underlydandes
tillgivenhet för honom. Så hade hans far och hans farfar
gjort, och Tor inbillade sig, att det hörde till ett stort
industriellt verks normala skötsel. Och då han de
första dagarna i höstas, sedan den nye betjänten kommit,
under måltiderna konsekvent talade engelska med
henne — en ohygglig engelska med småländskt uttal —
och det utan egentlig anledning, bara för att slå den
nye domestiken med häpnad över husbondens stora
lärdom, — då skulle hon ha velat stiga upp och slå
armarna om hans hals och ge honom en duktig
skrattkyss, i stället för att hon nu måste hålla god min och
sitta där och se värdig och förnäm ut, så som hon visste
att han tyckte om det.
Ibland, men ej ofta, gingo de ut till kyrkogården for
att se efter att lill-Gunnars bronsstatyett höll sig blank
och att intet ogräs fick smyga sig in bland de färgrika
höstblommorna på hans kulle. De gingo ej dit för att
riva upp för länge sedan ärrade sår, och de stannade
där aldrig länge. Vanligen gingo de efter förrättad
inspektion av graven ut genom den lilla grinden i
stenmuren längst ut på udden och slogo sig ned på en
jordfast bänk, som. anbragts där ute tätt intill vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
