Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS IRRGx\NGAR i67
—, och Yvonne svarade ut i tomma luften, ofta alldeles
virrigt, men han låtsade om ingenting. Medan han
pratade, satt hon och räknade dagarna. Nu var det
äntligen den första mars, nu den andra, den tredje...
Men så stod hon ej ut att vänta längre, och en dag
rusade hon in på telegrafbyrån och avsände ett
iltele-gram till Gunnar:
»Jag fordrar att få veta namnet.
Din mor.))
Men intet svar kom. Hon väntade i två dagar. Den
sjätte mars på morgonen gick hon in till Tor för att
säga honom, att hon ej kunde uthärda att dröja med
resan till dagen därpå. Han kunde ju fara i morgon,
som han hela tiden tänkt sig, men hon ämnade resa i
dag, om en timme, hennes packning var redan i
ordning.
Då hon kom in i Tors arbetsrum, satt han vid sitt
skrivbord och läste ett brev. Han såg upp, mycket
allvarlig.
— Det är från gossen, sade han.
Varje nerv i hennes kropp stegrade sig. Äntligen
skulle det bli ett slut! Och nu kändes det, som om det
vore alldeles likgiltigt hurudant slutet blev... bara inte
längre fortsätta att leva som nu...
— Skriver han om henne? frågade hon andlöst.
Hon stod tätt bredvid honom med framsträckt,
darrande hand.
— Får jag läsa brevet...
— Sätt dig hellre i soffan där, så skall jag läsa upp
det för dig; jag ämnade just börja läsa det för andra
gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
