Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222’ ERNST LUNDQUIST
Hon lydde mekaniskt; han tag plats bredvid henne
och började läsa:
»Käre lillebror! Först och främst måste ni förlata,
att jag har varit så otillgänglig och tystlåten den sista
tiden...»
— Hoppa över det! avbröt Yvonne. Namnet!
Men Tor fortfor att läsa utan att hoppa över något:
...»men jag har levat som i en orkan. Du förstår,
det är den där kvinnfolkshistorien jag ett par gånger
har antytt. Det är mina invärtes skakningar, som ha
vållat, att jag inte heller har svarat på det
besynnerliga telegram mor sände mig för ett par dagar sedan.
Men nu är den värsta krisen över, och nu kan jag
besvara både det och alla edra andra oroliga frågor, sorn
ni inte ha kunnat komma fram med. Om ni, kära far
och mor, inte ha något emot det, förlovar jag mig på
min myndighetsdag.»
— Nej! utbrast Yvonne med kraft och flög upp, men
hon satte sig igen vid en lugnande åtbörd av Tor.
»Den flickan jag älskar», fortsatte Tor, »har
komprometterats genom min tanklöshet. Två gånger har
jag lockat henne att besöka mig på mitt rum, den ena
gången sent en kväll, det har blivit känt och omtalat
i vår gemensamma krets, och, vad värre är, bland
hennes anhöriga, gammaldags borgarfolk, och fastän
både hon och jag veta med oss, att vi intet ont gjort,
fordrar hon nu, att jag upprättar hennes rykte genom
ett giftermål — en skyndsam förlovning att börja med.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
