- Project Runeberg -  Livets irrgångar /
261

(1934) [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS IRRGx\NGAR i67

såg upp på henne med en överraskad och forskande
blick, och sedan dröjde det en lång stund, innan han
sade något mera.

Inne i biblioteket levde han om sitt äktenskaps
historia allt sedan lille Gunnars död och i synnerhet efter
den andre Gunnars födelse. Och det var, som om ett
fönster öppnats, där han förr endast sett släta väggar,
och ett skarpt ljus strömmat in och visat honom
föremålen i en helt annan dager. Allt, som varit
besynnerligt och oförklarligt hos Yvonne och som skyllts på
fysiska orsaker, stod nu för honom i fullt dagsljus, det
fanns inga dunkla punkter i hennes liv, inga tvära
språng, allt var en sammanhängande kedja av orsaker
och verkningar, och vissa pinsamma enskildheter, som
han förut undvikit att tänka på, trängde sig nu på
honom och grepo och skakade honom i hans djupaste
innersta.

Vilket inferno måste inte Yvonnes liv ha varit vid
hans sida! Hur hade inte han och hela hennes
omgivning plågat henne utan att veta det, tusen gånger
tryckt till med hårda och grova fingrar på ömmande
sår, som aldrig kunde läkas! Bara det där dumma,
retsamma skrävlet han varit så road av, att hennes
son var lik honom! Och det där missförståndet, då
Gunnar skulle döpas! Det gick en rysning igenom
honom nu, då han tänkte därpå.

Den nyfödde var så klen och svag, att man trodde
den lilla lågan kunde slockna vilket ögonblick som
helst. Yvonne låg i feber och yrade. Prosten hade
efterskickats till skyndsamt dop, ty Tors far hade tagit
löfte av honom, att han skulle låta döpa sina barn.
Då prästen frågade vad den lille skulle heta, erinrade
Tor sig, att Yvonne för en stund sedan i yrseln legat
och upprepat namnet Volmer oupphörligt för sig själv,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/irrgang/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free