Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“det här är Jan Olson, som skrifver i Hemlandet.”
Och se’n vände han sej till mej och sa’: “det här
är kongressmannen John Lind från Minnesota.”
Nu skulle ni ha sett på Lind! När jag kom in,
såg han allvarlin ut, som häradsdomaren i Kil.
Men nu smila han och sken som solen i sin
middagsglans. Och så skaka han hand med mej
och sa’:
“Nej, hva’ hör jag, är ni Jan Olson från Kil?
Välkommen till Amerika! Gå på, du, Jan Olson,
som du har börjat, så blir du nånting märkvärdit
med tiden.”
Och så satt vi oss alla ner och hade ett det
allra roligaste samtal, ni kan tänka.
Lind såg mej ut att vara en präktiger kar.
Han är lång och smal till växten. Han har
säkra ögon och tänkande blick. När som att han
diskuterar en sak, kan man höra, att han har en
klar och redig hjerna, och att han tänker, innan
han talar. Jag var glad att träffa en riksdagsman
och jag satte flera frågor på’n, som han hade
att svara på. Jag fick ur’n, att han är en
republikanare. Farmaren tycker han om och vill hjelpa
hvad han kan. I kongressen gaf han ledamöterna
en gång på huden, för att dom inte ville
ta bort tullen på segelgarn, som farmaren binder
sädesknipporna med. En god idé, som han har,
är, hvad dom här i landet kallar ressipråssiti eller
ömsesidighet, hvilket är det samma som att
Amerika ska’ låta varor tullfritt införas från sådana
länder, som inte lägger tull på Amerikas varor.
I Sveden bråka dom mycke om tullar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
