Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bundten, och klappar om fienden, så att han inte
knystar mer.
Men få si nu, hva’ var de’ jag skulle skrifva
om? Jo, det var ju om processionen.
När jag såg det långa tåget skrida förbi mej,
så tänkte jag, att svenskarne är allt manstarka
här i stan. Om dom hölle ihop som ler och
långhalm, så skulle dom kunna åstadkomma
nånting till förmån för sin nationalitet. Men det säjs,
att fast det är en 50,000 svenskar här i stan, så är
det ändå klent med deras inflytande, för att dom
inte håller ihop, och derför är’e också jemförelsevis
endast sällan, som några svenskar får sej en
office. Men si, när som att svenskarne rycker ut
och visar, att dom fins till, som dom gjorde i
lördags, då tar dom sej bra ut.
Jag såg irländarne marschera på St. Patricksdagen;
och nog var dom många, allti, men inte
såg dom så präktiga ut som svenskarne inte.
Jag tycker som så, att svenskarne skulle ha
sej en nationel högtidsdag för hvarje år på
sommaren, och då skulle dom hålla en väldig
procession genom stan. Och i den processionen skulle
hvareviga svensk, som har lif och krafter i behåll,
deltaga. Då skulle politikerna få respekt för
svenska nationaliteten och påminnas om, att den är
en makt i staten.
Festen vid Linnéstatyn var vådligt lifvad.
Der talte dom, och der sjöng dom, och der spelte
dom, och der hurrade dom. Ja, det var ett lif, så
jag har allri sitt på maken. Jag stod midt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
