Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkhopen, ett litet stycke från talarstolen, och jag
hörde och såg hvartenda smack.
Den, som ryckte i repet, så att täckelset föll
från statyn, var en liten, vådligt söt flickunge på
elfva år, klädd i rödt, hvitt och gult, som
östgöta-tös, och med blommor i håret och på kläderna.
Flickan var dotter till en rik och hygglig kar,
som heter Robert Lindblom, och som är
ordförande i Linnémonumentet-förbundet.
Pappa hennes talte med kläm och som en
riktig kar. Och borgmästaren, ja, han behöfde
inte ens öppna mun, förrän folket hurra åt honom.
Och så talte professor Enander, som jag aldrig
har sett förr, och det var mej en styf kar te å
tala. Målföre hade han, och kropp hade han, så
han var nästan lika go som en biskop.
Ja, jag hinner inte nu säja allt, som jag skulle
vilja säja, om den storståtliga tillställningen.
Lifvadt var de’, de’ är säkert. Jag önskade just, att
min kompanjon i gråseriboden i Kil hade varit
med, så skulle han ha gjort stora ögon, för han
trodde alltid, att Amerika är bara skräp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
