Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del. I. Järn- och stålmanufakturindustrien - I. Allmän översikt - Industriens lokalisering - Industriens organisation och storleksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
lägna givetvis en ännu större relativ andel, men den övriga delen är här
ännu mera spridd, varvid förutom Värmlands län, Älvsborgs, Blekinge.
Östergötlands, Gävleborgs och Västmanlands län efter arbetarantal
räknat äro de viktigaste. Jämför man städerna och landsbygden, kan
man med stöd av siffrorna för antal företag och använd drivkraft sluta
sig till, att det huvudsakligen är de smärre, mindre kraftkonsumerande
företagen, som förlagts till städerna.
Det har i det föregående vid upprepade tillfällen påpekats, hurusom
en avsevärd del av järnets manufakturering kombinerats med den
egentliga järnhanteringen. Denna kombination har för industrien
medfört såväl fördelar som olägenheter. Sålunda medför den ofta för
den egentliga järnhanteringen tryggare avsättningsförhållanden, enär
konjunkturväxlingarna sällan drabba alla olika järnprodukter lika hårt
och lika hastigt. För manufakturrörelsen åter är det ofta av vital be-
tydelse att hava fullständig kontroll över råvaruframställningen ända
tillbaka till tackjärnsblåsningen för att på lämpligaste sätt kunna till-
godose sitt råvarubehov, kvantitativt såväl som kvalitativt. A andra si-
dan medför ofta denna kombination ett mångsyssleri, som för varje sär-
skild artikel möjliggör endast smärre produktionsenheter, vartill kom-
mer, att våra bruksmäns sedan generationer nedärvda självständighets-
känsla lagt hinder i vägen för specialisering genom överenskommelser.
Inom den mera självständiga delen av denna produktionsgren har dock,
åtminstone beträffande de större företagen, en något längre gående spe-
cialisering kunnat genomföras, varjämte fusionsrörelsen här i någon
mån vunnit insteg för ersättande av anläggningskombinationens för-
delar.
Om sålunda själva produktionens organisation endast obetydligt på-
verkats av den moderna sammanslutningsrörelsen, så har denna där-
emot inom järnvarubranschen utövat ett synnerligen starkt inflytande
på avsättnings- och prispolitiken. Gentemot den tidigt organiserade de-
taljhandeln, representerad av Sveriges järnhandlareföreningars central-
förbund (bildat år 1906), hava nämligen inom produktionen och^ gross-
handeln bildats ett flertal starka sammanslutningar, vilka erhållit en
central organisation i den år 1908 bildade Järn- och metallvaruleveran-
törföreningen, fördelad på fyra sektioner. Mellan dessa tvenne stora
organisationer eller till dem anslutna sammanslutningar hava åtskil-
liga överenskommelser träffats, vilka vanligen syfta till reglerande av
priser, försäljningskonditioner och rabatter och tillförsäkra respektive
organisationers medlemmar en gentemot utomstående gynnad ställning.
Bland de viktigaste av dessa avtal må nämnas gjuteriavtalet av år 1909.
byggnadssmidesavtalet av år 1915, hästskoavtalet, avtal rörande presspik,
brodd och söm m. fl.1
)
Storleksförhållandena inom den självständigt arbetande delen av in-
dustrien belysas av tabellen å följande sida.
Talrikast förekommande äro, som synes, de mera hantverksmässigt
drivna småföretagen, vilkas relativa betydelse såväl med hänsyn till ar-
betarantal som tillverkningsvärde dock är minimal; i detta avseende in-
tages främsta rummet av företag med 201—500 arbetare resp. över 1 milj.
x
) En närmare redogörelse för de.-.-a karteller och avtal återfinnes i Trustlagstiftnings-
kommitténs betänkande av år 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
