Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del. I. Järn- och stålmanufakturindustrien - VI. Tillverkningen av kättingar och kedjor, hästskor, fjädrar m. fl. slag av grövre manufaktursmide - Kättingar och kedjor - Produktionsutveckling samt in- och utförsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI. Tillverkningen av kättingar och kedjor, hästskor,
fjädrar m. fl. slag av grövre mannfaktursmide.
Kättingar och kedjor.
Inom det grövre manufaktursmidet, som i vårt land står i mer
eller mindre intimt samband med järnhanteringen, återfinner man ett
par större artiklar, vilkas tillverkning intar en relativt specialiserad och
fristående ställning, nämligen kedjor och kättingar samt hästskor.
Vanlig länkkätting tillverkas oftast av utvalsat rundjärn, varav lämp-
liga längder sammanböjas och hopsvetsas till länkar. Tidigare utfördes
allt detta arbete för hand endast med hjälp av härför speciellt avsedda
handredskap. Numera användas däremot mekaniskt drivna kättingham-
mare, som särskilt för klenare dimensioner äro helautomatiskt verkande
med elektrisk svetsning. En annan metod utgör valsning av kedjor, var-
vid ett solitt till korsformig sektion utvalsat ämne mellan 4 sammanslu-
tande valsar direkt utvalsas till en kedja. På grund av frånvaron av väll
lämnar denna metod en synnerligen hållfast produkt, varjämte efterar-*
betet blir ytterst obetydligt. Av specialtillverkningar äro Ewarts och
Galls kedjor de viktigaste. Den Gallska kedjan eller den s. k. ledbult-
kättingen framställes av borrade plåtar förenade med tvärgående bultar;
i Ewarts kätting äro länkarna hakade i varandra eller hopsatta med
bultar. I Sverige tillverkas dessa länkar av aducerat gjutgods.
Kättingsmide var ett av de områden, på vilka den under 1700-talet upp-
spirande manufakturverksamheten tidigast antog, åtminstone efter dåtida
förhållanden, mera fabriksmässiga former. Så daterar sig vår äldsta
kättingfabrik ända från 1757 (Furudals Kättingsmedja, åren 1883—1884
överflyttad till Norrljusne, ägare Ljusne Woxna A.-B.). Först mot slu-
tet av 1800-talet förmärkes emellertid livligare företagsamhet på detta
område. Till de förut existerande tillverkarna, Gunnebo och Olofsfors,
komma nu ytterligare Ramnäs (1876) och Tönshammar (1893), vilka
fortfarande jämte Asbrohammar—Spångsholms Nya A.-B. och Laholms
Kättingfabrik äro de mera betydande tillverkarna.
Produktionssiffror föreligga från början av 1890-talet och återfinnas i
tabell 15 (sid. 124) samt i grafisk framställning å diagram 8. Som synes,
utvisade åren närmast före kriget en i runt tal tredubblad produktion
jämfört med början av 1890-talet. En jämförelse med siffrorna för ut-
rikeshandeln (tabell 16 a, sid. 125) visar, att denna utveckling fram till
ungefär 1905 uteslutande möjliggjordes av alltmera ökad avsättning på
den inhemska marknaden. Tydligast ådagalägges detta av efterföl-
jande tabell, där införseln beräknats i % av förbrukningen och utför-
seln i % av tillverkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
