Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del II. Metallmanufakturindustrien - II. Malmförekomst och metallframställning - Koppar och därmed likställda metaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II. Malmförekomst och metallframställning.
Malmfyndigheter, som föra andra metaller än järn, bearbetas i vårt
land i relativt obetydlig omfattning och gälla i huvudsak endast koppar.
zink och bly. Sammanlagda produktionen av andra malmer än järn upp-
gick exempelvis år 1913 till endast cirka 111 000 ton med ett saluvärde
av något över 3.5 milj. kr.
Koppar. Kopparmalm brytes i Sverige i huvudsak endast vid Falu koppargruva.
Bland övriga fyndigheter, som tidvis bearbetats märkas Åtvidaberg, Rid-
darhyttan, Tunaberg samt Nya Kopparberget i Örebro län.
Som av tabell 4 (sid. 181) framgår, är emellertid brytningen numera
synnerligen obetydlig, vartill kommer att denna malm under normala
förhållanden ej bearbetats på metallisk koppar utan på kopparvitriol.1
)
De fordom mycket givande fyndigheterna i Falu koppargruva, som under
1600-talet gjorde Sverige till världens främsta kopparproducerande land,
äro nämligen sedan lång tid tillbaka i huvudsak tömda på god malm,
vilket medfört en från mitten av 1600-talet till 1800-talets början så gott
som oavbrutet sjunkande kopparproduktion. Från 1830-talet till 1870-
talet företedde åter produktionen en viss blomstring men bedrevs under
denna tid vid ett stort antal mindre verk. förlagda i omedelbar närhet
av smärre fyndigheter. Visserligen torde redan tidigt under 1800-talet en
koncentration av dessa smärre kopparverk ägt rum, men under 1870- och
1880-talens starka prisfall på koppar nödgades de flesta småföretagen ned-
lägga driften, så att vid mitten av 1880-talet endast trenne kopparverk
voro igång (Falun, Åtvidaberg och Kaveltorp). Av dessa äro de tvenne
sistnämnda numera nedlagda, och av ett antal sedermera tillkomna verk
hava de flesta endast tidtals kunnat hållas igång (såsom Näverberg,
Nautanen och Garpenberg).
Redan på 1880-talet hade emellertid vid Hälsingborgs svavelsyre- och
superfosfatfabrik igångsatts extraktion av koppar ur de vid svavelsyre-
fabrikationen erhållna tasbränderna. Tillverkningen var dock länge obe-
tydlig, tills år 1902 ett särskilt kopparverk utanför Hälsingborg anlades
med en kapacitet på 20 000 ton bränder, vilken sedermera successivt ut-
ökats till cirka 150 000 ton. Sedan denna tid har också kopparproduk-
tionen raskt ökats vid verket, som vid tiden närmast före kriget utgjorde
vår enda betydande kopparproducent. (Jämför tabell 4).
Utgångsmaterialet vid verket är kopparhaltig svavelkis från Sulitelma
gruvor i Norge, vilken, sedan den vid svavelsyrefabrikationen befriats
*) Vid Falu kopparverk sedan 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
