Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnhandtering i Norrbotten under 1600- och 1700-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången i Junosuando masugn, och med 1808 afstannade
för lång tid blåsningen vid Tornefors. Efter 1809 års krig
lågo Kengisverken i lägervall, och bruksrörelsen återupptogs
icke förrän på 1820-talet, då man emellanåt tillverkade
tackjärn vid Tornefors samt stångjärn och manufaktursmide i
Kengis. Bruket ägdes vid denna tid af brukspatron Jonas
Ekström Olsson, sedermera af hans sterbhus och
omhändertogs 1838 af häradshöfdingen J. A. Vallenberg till hälften,
Joh. Fr. Isakson till tre åttondelar samt landtmätaren O.
Öhlund till en åttondel. Efter några förändringar öfvergick
omkring 1850 äganderätten till sju åttondelar i verken till
brukspatron C. J. Sohlberg, som 1853 uppgafs vara ensam
ägare.
Bruksrörelsen afstannar nu så småningom alldeles. Vid
Palokorva blåstes sista gången 1873, och 1879 nedlades
stångjärnshammaren vid Kengis för alltid, 234 år efter verkets
första anläggning. Kengis äges ännu af Sohlbergs
arfvingar, medan Junosuando och Svanstein, som bruk för länge
sedan nedlagda, kommit i andras ägo.
Kengisverken togo sin malm till större delen från Junosuando
grufvor, men äfven från Svappavara samt under de senaste
åren af driften också något från Gellivare. Malmen forslades
på akjor efter renar till masugnarna, vägsträckor växlande
mellan 2 och 12 mil. På samma sätt transporterades tackjärnet
vintertid från Junosuando till Kengis. Under sommaren
skedde transporten med båtar från Tornefors till Kengis och
vidare till Svanstein. De färdiga manufakturprodukterna
forslades till brukslastageplatsen vid Hellälä, ett stycke
nedanom Torneå stad, vintertid af forbönder och sommartid med
båtar utför Torneå älf, en transport, som inte torde ha varit
af lättaste slaget, då man mellan Kengis och Torneå stad
hade att passera 29 större eller mindre forsar. Från upplaget
vid Hellälä skeppades varorna till Stockholm, dit
stångjärnsfrakten var 4 à 5 skilling per skeppund, mot slutet af
1700-talet något högre.
Kengis-verkens saga är nu slut. De voro de äldsta och
äfven de nordligaste järnverk, som drifvits i Norrbotten, och
deras öden skiftande, ofta visande, att företagsamhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
