Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnhandtering i Norrbotten under 1600- och 1700-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne man var brukspatronen Abraham Steinholtz, som då
dref Meldersteins järnverk (hvarom mera här nedan). Han
flyttade 1744 upp till Kengis och öfvertog förvaltningen där.
Den 30 dec. 1745 afträdde de ännu kvarstående delägarne
i Bergslagssocieteten sina rättigheter till honon, som nu
blef ensam ägare till Kengis-verken och med dem förenade
privilegier.
Då Steinholtz öfvertog Kengis bruk, bestod det af 2 hamrar
och 4 härdar. Han utvidgade rörelsen genom att 1753
anlägga Svansteins bruk på Turtola bys ägor vid Saivajokis
inflöde i Torneå älf, sju mil söder om Kengis. Följande år
erhöll han bergskollegiets resolution att till detta nya bruk
få flytta den ena af de båda för Kengis privilegierade
manufakturhammare. Från 1754 hade Kengis och Svanstein alltså
hvardera privilegium på 1 stångjärnshammare och 2 härdar
med ett årligt smide af 1,000 skeppund. Stämplarna voro:
för Kengis K och för Svanstein K*. År 1755 anlades vid
Kengis 1 knipphammare med 2 svanshamrar samt stålugn
och tråd-drageri.
Järnhandteringen bedrefs sålunda af Steinholtz med stor
energi, men äfven med ganska mycket bekymmer, till dess
verkens drift på 1760-talet började aftaga. Steinholtz upptog
då 1766 till bolagsman sin måg Er. Dan. Christiernin, som
efter svärfaderns död 1781 blef ensam ägare till alla
Kengisverken. Han bodde vid Svanstein.
År 1793 försålde Christiernin egendomarna till direktören
F. O. Hassel, grosshandlaren L. J. Groth samt H. W. Hahr,
men sedan äganderätten på flere sätt förändrats, var vid
århundradets slut brukspatron Olof Ekström ägare af tre
fjärdedelar och direktör Hassel till den återstående
fjärdedelen. I början af 1800-talet inträdde ånyo en mycket kort
period af mera lif vid Kengisverken, samtidigt med att den
frejdade patrioten S. G. Hermelin offrade stora summor på
järnhandteringens utveckling i Norrbotten. Manufakturverket
vid Kengis utvidgades, masugnen vid Tornefors uppfördes
från grunden före 1802, Junosuando masugn reparerades,
dammar byggdes och vägar anlades och förbättrades. Denna
nya rörelse räckte dock ej länge. Redan 1804 blåstes sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
