Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den tidigaste järnframställningen i vårt land - A. Osmundjärnet ur sjö- och myrmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hansan, särskilt köpmännen i Lübeck och
Danzig, drevo en livlig handel med osmundjärn. De
uppköpte det här i Sverige för ett mycket lågt pris,
omsmälte det i egna ugnar eller sålde det vidare
till Westfalen, där en mängd osmundhyttor voro
i verksamhet. Som ”Danzic iron” gick det därifrån
till London. Det förarbetade järnet fingo
svenskarna sedan återköpa för höga pris — alldeles
som i våra dagar.
Huru starkt beroende hansestäderna och de tyska
hyttområdena voro av det svenska råjärnet, ser
man av följderna av Gustav Vasas förbud, enligt
vilket ingen osmund längre fick utföras från
Sverige. Många tyska hyttor måste nedläggas,
emedan de saknade råjärn; arbetarna blevo brödlösa.
Gustav Vasas anbud till dem att flytta över till
Sverige var därför synnerligen välkommet för
många tyska smältare och smeder.
Ända in i 15:e århundradet var osmundjärnet
dominerande på den svenska järnmarknaden, trots
den redan då rätt omfattande gruvdriften. Men
myrmalm upphämtades och användes på flera orter
i vårt land ända in till mitten av förra
århundradet. Sålunda förekommo i Småland ännu år 1860
ej mindre än 12 ugnar, vari myrmalm nedsmältes.
Vid samma tid funnos sådana även i Värmland,
Dalarna och Hälsingland. Under år 1914 upptogos
sammanlagt 1,670 ton sjömalm i Sverige. Den
upphämtas numera vanligen medelst mudderverk, som
samtidigt tvätta malmen. Sverige har numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
