Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den tidigaste järnframställningen i vårt land - A. Osmundjärnet ur sjö- och myrmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i härden för att så mycket som möjligt befria dem
från slagg, varefter de voro färdiga att utskickas
i handeln. Den låga temperaturen medförde, att
även ur fosforrik malm erhölls ett ganska
fosforrent järn. De uthamrade järnstyckena kallades
osmund och blevo i dessa myntfattiga tider ett
verkligt betalningsmedel.
Osmundjärnet var visserligen av växlande
kvalitet; dock kunde man därav framställa ett
någorlunda brukbart stål, dugligt till vapen och redskap.
För sin tid torde detta järn i allmänhet ha varit
gott och lade grunden till det svenska järnets
urgamla anseende. Också berätta ju de nordiska
sagorna om dvärgasmeder (t. ex. Völund Smed),
som förfärdigade underbara och berömda vapen
(såsom svärden Tirfing och Angurvadel), till vilka
det säkert erfordrades järn av god kvalitet, då de
ju hade att tävla med arabernas och andra folks
utmärkta arbeten. Dessa dvärgasmeder voro helt
säkert ej blott vapnens formgivare och härdare
utan kände även den större konsten att ur malm
framställa ett gott ämnesstål.
Stora mängder av osmundjärn utfördes från
vårt land under medeltiden. Småland, Dalarna och
Ångermanland voro de flitigaste leverantörerna av
myrmalm och det därur framställda järnet. Den
förnämsta exportorten för osmundjärnet under
13:e århundradet var Kalmar, som även var en
plats för järnförädling och myntprägling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
