Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den tidigaste järnframställningen i vårt land - B. Den första gruvbrytningen och hyttanläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å den andra kunde äga rum utan några större
svårigheter.
Sedd från denna synpunkt och hur
bergshanteringen i vårt land så småningom uppstod och
utvecklade sig är bergslagsinrättningen lätt förståelig.
Bergslaget var ett av konungen privilegierat,
avgränsat distrikt, vars invånare hade rätt att bryta
och nedsmälta malm, men också skyldighet att
upprätthålla gruvdriften i största möjliga omfång.
Produktionen av malm och järn var noga föreskriven
efter antalet gruvor, hyttor, hammare och
skogsareal, och ett noggrant iakttagande av dessa
föreskrifter var bergsmannens första plikt. Kronan lät
genom fogdar och bergmästare kontrollera, att allt
i bergslaget gick efter lag och bestämmelser.
Fogdarna uppburo afraden (skatten), som erlades i
järntionde och merendels levererades till Kronan i
järn. Bergsmännen hade även att sörja för att spel,
vinschar, pumpar, schakt och dammar höllos i gott
stånd.
Men bergslagets invånare åtnjöto även betydande
förmåner och kunde glädja sig åt Kronans
synnerliga omsorg och bevågenhet. Staten lämnade
förskott till gruvanläggningar, lät inrätta nya
bergverk, uppföra hyttor och sörjde för järnets
avyttrande. Bergfolket hade rätt till planmässig
avverkning av skogen för kolning och eldens underhåll
i gruvor och hyttor. Endast ett visst antal
hammare var tillåtet; blott med särskilt tillstånd kunde
en ny hammare få anläggas, om denna tog sin ved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
