Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergslagsområdets kolonisering och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Runtom Bergslagen fanns redan tidigt en bofast
befolkning, men själva Bergslagen norr om Nora och
Linde var ännu på 1200-talet så gott som idel
ödemarker. Därför upptogs till en början inga andra
gruvor än sådana, som lågo i de befolkade
områdenas periferi, d. v. s. i gränstrakterna mellan de
bebodda och obebodda områdena. Sådana tidigt
upptagna gruvor voro Silvberg, Tunaberg och
Vikaberg i södra Dalarna, Norberg och
Skinnskatteberg i norra Västmanland samt Dalkarlsberg och
Lerbäck i dåvarande Närke. Men så snart ryktena
om de nya stora järnmalmsfälten hunnit sprida sig,
drog en ström av malmsökare och äventyrare upp
till de angränsande trakterna, och med dem kommo
de första kolonisterna till det inre Bergslagen.
Koloniseringen gick från låglandet (Fellingsbro, Linde
och Nora) mot norr, från Dalälven mot väster och
från Örebrotrakten mot väster och söder.
Tyvärr äro de historiska urkunderna från denna
tid ytterst fåtaliga. Dalin omtalar visserligen, att
”Magnus Ladulås år 1284 utfärdade en
Järnbergs-Ordning och sökte på allt sätt gynna
bergverksområdena eller Bergslagen”, men han anför inga
dokument som stöd för denna uppgift. Dock kunna
vi med säkerhet antaga, att ett ganska betydande
bergsbruk förekom i vårt land redan på 1200-talet,
omfattande icke blott koppar- och silververk utan
även järnverksrörelse.
Norbergs bergslag omnämnes första gången i en
urkund av den 29 juli 1303 och Nora 1314. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
