Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergslagsområdets kolonisering och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årligen, vari dock icke är inberäknat det ur myrmalm
erhållna järnet.
Malmproduktionens huvudvikt låg dock vid
denna tid framför allt i de mycket begärliga
koppar- och silvermalmerna. Vid början av 1300-talet
hade den stora koppargruvan vid Falun och
silverbergen i södra Dalarna redan fullt ordnad och
reglerad gruvdrift. Ej utan fog har Falu gruva blivit
kallad ”Sveriges skattkammare”. Den var vid slutet
av medeltiden och även under de båda följande
århundradena troligen världens rikaste gruva med en
årlig kopparproduktion av 2- à 3,000 ton och
stundom mera. Man har beräknat värdet av all den
koppar som under tidernas lopp brutits ur Falu
gruva till gott ettusen millioner kronor.
Den äldsta och mest givande silvergruvan var
Östra Silvberget, beläget väster om Säter. Denna
gruva var under arbete och mycket givande redan
på 1300-talet, men började därefter så småningom
utsina, så att den på trettioåriga krigets tid var så
gott som nedlagd. Denna gruva beräknas ha givit
sammanlagt omkring 900,000 lödiga marker silver.
Den andra även mycket betydande gruvan var
Väster-Silvberget, som låg ett par mil sydost om
den förra i en på järngruvor mycket rik trakt. Den
silverhaltiga blyglansen förekom här såsom större
eller mindre linsformiga partier i kalksten över en
mycket stor areal. Gruvans ålder är icke med
säkerhet känd, men den var i det närmaste uttömd redan
på 1400-talet. Den upptogs dock ånyo under Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
