Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergslagsområdets kolonisering och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högre, schaktet sammandrogs upptill och träkol i
stället för ved började användas. Värmen i ugnen
blev nu högre och reduktionen fullständigare, och
man erhöll ett mera kolbundet och lättsmält järn,
som kunde tappas ut ur ugnen. Detta järn kallades
tackjärn och de ugnar, som lämnade sådant järn,
benämndes masugnar. En av de första masugnarna
synes ha varit den antagligen av tyskar år 1406
anlagda Saxhyttan. Benämningen masugn möter oss
dock ej förrän år 1461 i ett gåvobrev till Riseberga
kloster.
Rörande malm- och järnproduktionens verkliga
omfattning äro inga tillförlitliga uppgifter
bevarade. I en fogdeberättelse från Dalarna anföres,
att bergsmännen i Kopparberg måste betala 34
skeppspund koppar i skatt (7 skeppspund ungefär
= 1 ton) och att från järngruvorna inflöto
tillsammans 134 fat osmund (1 fat innehöll 600 st.
osmundjärn), därav ensamt från Norberg 89 fat.
Då skatten utgjorde en tiondel av
totalproduktionen, kunna vi anslå denna till 340 skeppspund
koppar och 1,340 fat osmund. F. R. Tegengren och
flera andra författare antaga, att under 1300-talet
producerades årligen omkring 3,400 ton järn och
under 15:e århundradet ända till 1521 årligen
omkring 5,100 ton, motsvarande en brytning av 13,600
resp. 20,400 ton malm. J. Johansson antager för
dåvarande Örebro län en järntillverkning år 1413 av
2,400 skeppspund. R. Beck anslår produktionen vid
slutet av medeltiden till 80,000 centner osmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
