Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Vårt bergväsen utvecklas till verklig storindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kopparberget). Kopparverket vid Riddarhyttan
återupptogs 1610 och bedrevs till 1654. Även
driften vid Stora Kopparberg började göra nya
framsteg och nådde under 1600-talet ett storartat
uppsving. Dess blomstringstid inföll under åren 1635
till 1685. År 1633 producerades 1,069 ton koppar,
1634 redan 1,495 ton och under åren 1640—1665
uppgick produktionen ofta till 1,900—2,000 ton.
Nya hyttor och stångjärnshammare anlades, så
1626 vid Forsnäs (i Alster), 1629 i Molkom
(Nyed) och 1644 i Glanshammar i Närke. Järnverken
i Borgsvik, Uddeholm och i det nu tillbakagångna
Vitsand uppfördes under denna tid. Massor av järn
och malm forslades från de olika bergslagerna och
livsmedel ditfördes. Stapel- och
omlastningsplatserna vid Bergslagens gränser nådde hastigt till
anseende och rikedom, och stora järnverk anlades i
deras närhet.
Till ytterligare främjande av
järnförädlingsindustrien inkallades utländska arbetskrafter.
Förutom en mängd i smide och gruvteknik erfarna
tyskar, som införde flera nyttiga reformer vid de
föråldrade bergverken, inkommo i landet även
flamländare och valloner, bland dem två män, som
för utvecklingen av den svenska järnmanufakturen
skulle få den största betydelse: Wilhelm De Besche
och Louis De Geer. Den förre kom från Lüttich i
Belgien och öppnade en mässings- och
järnmanufakturverkstad i Nyköping, där verktyg
tillverkades efter flamländskt mönster. Genom honom kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
